Är vi muslimernas slavar?

I Sydsvenska Dagbladet (2009-06-23) hade man ett stort reportage, nästan ett helt uppslag, om en invandrare som heter Ivan Djordjevic. Denne hade nyligen förlorat sin hustru när hon födde deras åttonde barn. En liknande uppmärksamhet har tidningen inte ägnat åt några svenska tragedier av liknande slag. Men jag har ofta lagt märke till journalisternas behov av att skildra invandrare i så positiv dager som möjligt, helst då som offer för olika former av diskriminering. Och man gör det på ett underdånigt och inställsamt sätt. Denna attityd tycker jag, och många med mig, oerhört illa om. 

Den stackars kvinnan, som avlidit i samband med sin åttonde födsel, hette Ramza Ahmetovic. Av makarnas namn att döma bör de vara muslimer från forna Jugoslavien. Trots att artikeln var mycket sorgligt skriven, så kan jag tyvärr inte dela deras sorg på det sätt som tidningen önskade. Kvinnan dog ju på grund av att hon fött alldeles för många barn. Därför har både mannen och hustrun ett ansvar. Särskilt för barnen! Men grundorsaken till denna tråkiga händelse står nog, trots allt, att finna i Islams attityd till det kvinnliga könet. Islam är nämligen en politisk ideologi med religiösa förtecken som är särskilt inriktad på manlig dominans. Ordet islam betyder "underkastelse".  Och det är en, av hävd, mycket våldsam och förtryckande religion. Och våldet och förtrycket riktar sig inte enbart mot oliktänkande utan också mot kvinnor generellt. Islam tillåter inte några preventivmedel. Och kvinnorna gifts oftast bort med tvång när de är mycket unga, vilket innebär många år av havandeskap. Detta i sin tur gör att allt för många muslimska kvinnor dör i barnsäng eller får andra livslånga problem av ständiga havandeskap. Ofta är de helt utslitna vid 30 – 40-års ålder. Särskilt stora problem får de muslimska kvinnor som även blir utsatta för omskärelse (stympning av könsorganen) vid unga år. Och mannen har rätt att aga sin hustru om hon inte lyder.

Stora barnkullar, som i fallet familjen Djordjevic ovan, gör dessutom att männen har svårt att försörja sina familjer. Då är Sverige en lockande hägring, ett land som många satsar allt på att invandra till. Ständigt tar sig nya barnrika, muslimska familjer in i landet från alla möjliga länder i Asien och Afrika. Och det är i allmänhet inte fråga om några flyktingar såsom våra massmedia ständigt påstår. Ty, de flesta lockas till vårt rika och avlägsna land enbart för att få sina stora familjer försörjda. Ju fler av dem som lyckas få uppehållstillstånd desto fler kommer, ty ryktet sprider sig. Och här fortsätter de ansvarslöst att sätta nya barn till världen, ibland till och med när de väntar på att få uppehållstillstånd! Precis som om våra pengar regnar ner som manna från himlen.

Ickeeuropeiska familjer av den här typen hoppas alltså på att bli försörjda här. Att få uppehållstillstånd i Sverige är därför som att vinna högsta vinsten på Lotto! Många av dem tycker dessutom att det är självklart att vi skall försörja deras stora familjer. Ty, i den muslimska världen har människor som tillhör andra religioner alltid betraktats som otrogna och mindre värda. Och därför har muslimerna ansett sig ha rätt att"beskydda” dem genom att systematiskt plundra dem på pengar eller göra dem till slavar. Dessa människor kallar muslimerna för "dhimmis". De kristna kopterna i Egypten lever delvis under sådana förhållanden fortfarande. Och det gäller även svarta kristna i Sudan och kristna i Indonesien. Det är rena maffiaväldet!

Det skulle vara intressant att få veta varför så många stora muslimska familjer får uppehållstillstånd i Sverige. Särskilt med tanke på att det kostar oss åtskilliga miljarder varje år. Men chansen att få veta något om vilka de är, och varför de fått stanna, är nästan lika med noll. Varför det? Jo, alla uppgifter om invandrare är sekretessbelagda i 50 år. De hanteras alltså som ytterst viktiga statshemligheter! Därför kommer ingen av oss att någonsin att få veta vilka utlänningar det är som vi försörjer med vårt arbete och vilka vi tvingas ge bort delar av vårt land till. I princip är vi faktiskt slavar i vårt eget land!

FN har beräknat att endast ca 5 % av dem som kommit in i Sverige under de senaste 30 åren är flyktingar. Resten, den allra största delen, kallar man för ”ekonomiska migranter”. Men det får vi inte kalla dem för i Sverige. Här skall alla kallas flyktingar. Det låter lite finare och mer oskyldigt, därmed basta! Och ve den som ifrågasätter den lögnen!

Vi svenskar har fått inpräntat i oss från barnsben att vi skall göra rätt för oss. Man skall inte ligga någon annan till last. Tack vare barnbegränsning och frigörelse av kvinnorna har vi skapat ett stort välstånd. Men att göra rätt för sig håller samtidigt på att bli vårt fördärv. Ty många muslimer har nästlat sig in till vårt välstånd för att slippa göra rätt för sig. De lever faktiskt här som om de vore parasiter på vår välfärd. Och många muslimska kvinnor får inte arbeta fritt utanför hemmet. De skall helst vara instängda hemma och producera så många barn som möjligt. Detta var tydligen Ramza Ahmedovics tragiska öde. Och det är knappast möjligt att hennes man, Ivan Djorjevic, någonsin kommer att kunna försörja deras stora barnaskara själv. Och förmodligen slutar det inte med de åtta barn han redan har. Jag är tämligen säker på att han snart importerar en ny, ung hustru från Balkan. Och så fortsätter ruljansen.

Men de som är ytterst ansvariga för denna ödesdigra utveckling är inte invandrarna, utan det är våra självgoda riksdagspolitiker. Det är kanske tur för dem att de också lyckats avskaffa sina tidigare tjänstemannaansvar. Ingen av dem behöver därför ta något ansvar för de sociala och ekonomiska problem som blir allt allvarligare i massinvandringens kölvatten! 

Men vad kan vi andra göra åt saken? Tänk efter noga inför nästa val 2010!

PS. Nu kanske någon snällis invänder att många muslimer jobbar, t ex som städare, kebabförsäljare, taxichaufförer, grönsakshandlare och tobakshandlare. Jodå.  Men man försörjer inte många barn på dom jobben. Det kan jag garantera!