måndag 29 juni 2009

När man talar om trollen!

När jag idag råkade kasta ett öga på rubriken Födelsedagar i Sydsvenskan så fanns det bild på en muslimsk kvinna med svart dok. Hon fyller 80 år den 1 juli. Texten löd: 

"Seadiya Sabri Deriash, Malmö, den 1 juli. Hon är född i Irak, men bor numera i Malmö. Där bor även åtta av hennes nio barn, som hon träffar ofta." 

 

Under denna födelsedagsnotis fanns det en annan om en man från Afghanistan, som fyller 40 den 1 juli. Texten löd: 

"Sadeq Rasouli, Malmö den 1 juli. Sadeq Rasouli är från Kandahar i Afghanistan. Han kom till Sverige 1990, där han nu arbetar som köksbiträde. Förutom modersmålen pashto och dari talar han arabiska, hindi, svenska och engelska och förstår även turkiska. På fritiden tycker han om att prata politik med sina vänner och att laga mat. Han tillbringar mycket tid med sin familj, som består av fru och fem barn. I hushållet ingår också tre katter." 

 

Med tanke på vad jag  skrivit om muslimska invandrare i mina tidigare inlägg så kan jag bara säga: När man talar om trollen. 

 

Detta kräver en liten analys: Den gamla, irakiska kvinnans barn har troligen kommit hit först och sedan har mamman med säkerhet fått permanent uppehållstillstånd som anhöriginvandrare. Tänk att nästan hela hennes familj, "åtta barn", har lyckats ta sig hit och fått permanenta uppehållstillstånd. Och därefter kom väl förmodligen också deras anhöriga i sin tur? För jag utgår ifrån att den gamla kvinnans "barn" inte är minderåriga utan att de också har stora familjer. Sydsvenskan kan ju rätta mig om jag har fel. Det är den här typen av anhöriginvandring som länge tillhört den i särklass största kategorin av invandrare. Flyktingarna är väldigt få i jämförelse. 

 

Jag är tämligen säker på att den gamla, irakiska mamman aldrig gjort ett handtag för att försörja sig själv i Sverige. Men hon kan ändå på grund av statens generösa s k "äldreförsörjningsstöd" få ut nästan 10.000 kronor i månaden skattefritt. Låt mig då göra en jämförelse med mig själv. Jag är också pensionär. Jag har full ATP, som jag jobbat ihop till själv under många år. Och så tillkommer den lilla folkpensionen. Det blir sammanlagt 15.569 kr i månaden totalt före skatt. På det betalar jag sedan skatt (4.684 kr) för att slutligen få ut 10.932 kronor i månaden. Alltså får jag ut nästan lika mycket som den irakiska mamman får, hon som aldrig betalat skatt i Sverige! Och jag vet att många svenska f d hemmafruar har betydligt mindre pension är den här irakiska kvinnan. Svenskorna måste söka socialbidrag för att överleva. Sverige är verkligen fantastiskt, eller hur? Inte undra på att så många utländska anhöriga strömmar in i landet varje år. 

 

Nå, det unga afghanska köksbiträdet då, han som fyller 40? Är det någon som inbillar sig att han kan försörja fru och fem barn på sitt lågbetalda jobb? Och vem vet, kanske fler barn är på väg? Mannen är ju muslim och bara 40 år! Och i Sverige behöver han inte bekymra sig om försörjningen, den tvingas ju "svennarna" att ta hand om när det kniper!  

 

Nu vill jag verkligen poängtera en sak som är tabu att säga i Sverige. Och det är att vi aldrig har bett dessa utlänningar att komma hit. Dom är således oinbjudna gäster, parasiter som vi tvingas försörja så länge vi lever! Inte undra på att många av oss pensionärer känner oss bedragna av våra politiker! Men jag vill starkt poängtera att situationen inte är invandrarnas fel. Det är våra riksdagspolitiker som bär ansvaret för utvecklingen! Glöm inte det!

 

Hur många utlänningar försörjer vi egentligen på det här viset? Ja, vid det här laget torde det säkert vara minst några hundra tusen! Den här invandringen har ju pågått i 30 år! Och den växer stadigt. Inte undra på att invandringen beräknats kosta allt ifrån 40 till 150 miljarder kronor per år. Det kanske låter konstigt, men summans storlek beror helt och hållet på hur man räknar och vem som räknar. Och då skall man vara särskilt uppmärksam på vad de s k "forskarna" inte tar med. Ty alla känsliga uppgifter om invandringens kostnader manipuleras för att undvika protester och problem. Forskarna får inga anslag om de inte spelar med i detta politiskt korrekta rävspel. Är summan för stor då måste den hållas nere till varje pris, ty annars kan sanningen "gynna de främlingsfientliga krafterna". Ja, så låter det faktiskt i dessa politiska och akademiska kretsar. Jag vet, för jag är också forskare. Ändamålen helgar alltså medlen!  

 

Jag kan därför rekommendera en bok som vågar beskriva de totala kostnaderna på ett mycket relevant och belysande sätt. Den är skriven av den f d universitetslektorn i företagsekonomi vid Göteborgs Universitet, Lars Jansson. Bokens titel är MÅNGKULTUR ELLER VÄLFÄRD?, Bokförlaget Vitsippan, Göteborg 2002.  Bry dig inte om att Lars Jansson fått högljudd, osaklig kritik för sina kostnadsberäkningar, det hör till spelets regler bakom den svenska HJÄRNRIDÅN. Läs boken bara!

Den boken är en mycket bra början för den som vill veta sanningen om den påtvingade koloniseringen av Sverige och vad detta kostar skattebetalarna. En spännande sommarbok!

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar