tisdag 16 mars 2010

Konstexperten Jan Guillou

Konstnären och konstteoretikern Lars Vilks satirteckning av profeten Muhammed som Rondellhund har återigen blivit föremål för en häftig, offentlig diskussion. I en TV-debatt mellan Lars Vilks och Jan Guillou i Agenda (söndagen den 14/3) hävdade Guillou, sin vana trogen på ett överlägset sätt, att riktiga konstnärer, såsom Leonarda da Vinci, dom behövde minsann inte gömma sin konst bakom kravet på yttrandefrihet. Det var bara sämre konstnärer, som Lars Vilks, som behöver skydda sin dåliga konst bakom lagar om yttrandefrihet.

Men faktum är att Leonardo da Vinci var det sämsta exemplet Guillou kunde ha valt i detta sammanhang. Ty Leonardo, om någon, var den konstnär i historien som verkligen hade behövt stöd av en lag om yttrandefrihet. Han ägnade sig nämligen åt att bland annat studera människokroppens organ och dess mekanik. För att kunna göra det var han tvungen att på olika skumma vägar få tag på lik att dissekera. Leonardo da Vinci såg nämligen människokroppen som en levande maskin och han drömde om att utifrån sina inträngande naturstudier kunna göra en robot. Gissa om detta var förbjudet på den tiden då katolska kyrkan i stort sett var allenarådande!

Leonardo vågade inte ens skriva ner sina iakttagelser och forskningsresultat på vanligt sätt utan gjorde texten spegelvänd så att ingen förhoppningsvis skulle kunna läsa den. Trots det så hotades han till livet för sin forskning och fick husarrest under långa tider. Om han inte haft turen att få skydd av några höga furstar, vilka var mest intresserade av hans militärtekniska uppfinningar och måleri då hade det gått illa för honom, det kan jag garantera.

Lars Vilks hade alltså helt rätt när han i Agenda bara lugnt kunde konstatera att Jan Guillou borde läsa på bättre innan han yttrar sig så tvärsäkert om konst.