Ghezali, Kassir, Benaouda, Ruwida och deras vänsterpolare!

Nu är ”Guantanamosvensken” Mehdi Ghezali på tapeten  igen. Innan han blev fängslad i Pakistan förra gången, och fördes till Guantanamo basen, hade han och hans bror varit efterlysta i Portugal. Då gällde det samröre med muslimska fundamentalister från Marocko och bankrån. Brodern försvann från Portugal och håller sig fortfarande gömd någonstans i den stora muslimska världen. Om detta kunde man läsa i spanska tidningar.

"Den fromme svensken", som säger sig bara längta efter att lära sig mer om Islam,  är nu gripen igen i Pakistan med falska pakistanska identitetshandlingar och mycket pengar. Femtio tusen dollar har nämnts! Han greps tillsammans med ett ”svenskt par” och deras barn. Och det var inte vilket par som helst. Kvinnan heter Safia Benaouda och har tidigare gripits i Somalia för samröre med islamister och suttit fängslad i Etiopien. (SvD 20090917) Hon är dotter till Helena Benaouda, ordförande i Sveriges Muslimska Råd. Men det är väl som alltid förstås bara en ren tillfällighet att Safia Benaouda nu reser runt i Pakistan med sin familj tillsammans med Ghezali. Eller?

Nej, inte riktigt, om man får tro Svenska Dagbladet idag. De framträdde nämligen den 4 juli 2006 tillsammans i en vänsterdemonstration, i vilken man bland annat ”bar plakat med porträtt av Oussama Kassir, nu dömd till livstids fängelse för terrorbrott mot USA” (SvD ibid) Personer som talade vid demontrationen utanför USAs ambassad den gången var Eva Björklund (vänsterpartist), Helena Benaouda (Sveriges Muslimska Råd), samt Yvonne Ruwaida och Gustav Hjertén (Miljöpartiet) Man ser här hur personer och tillfällen sammanfaller där vänstern går hand i hand med islamister.

Ghezali och hans tre reskamrater kallas för de ”fyra svenskarna” i våra massmedia. Men det är väl ändå väl magstarkt att kalla dem svenskar? Ingen av dem är nämligen svensk. Däremot har alla svenska medborgarskap. Men det är en helt annan sak. Vi har, tyvärr, rätt många av den här sortens muslimer i Sverige för närvarande. Och de blir allt fler och fler. Nästan varje dag kan vi läsa om vilka problem deras avkomma ställer till med runt om i landet. Och värre lär det bli innan våra aningslösa riksdagspolitiker vaknar till besinning och säger att nu är det stopp. 

Förra  gången reste stora, svenska delegationer till USA och Guantanamo för att kolla läget  för Ghezali. Det var stort diplomtiskt och politiskt pådrag för att få den stackars fången fri. Senare fraktades han hem i ett särskilt chartrat plan. Nästan en folkhjälte i massmedias ögon. I förrgår åkte två poliser från Säpo till Pakistan för att kolla det nuvarande läget för "Guantanamosvensken". Man undrar hur mycket skattebetalarna skall behöva punga ut med för honom innan man lärt sig att Ghezali spelar oskyldig i alla lägen. Och någon sanning kommer de aldrig att få ut av honom, den saken är klar.

För den skäggige ”svensken” Usama Kassir, som Ghezali och Benaouda tidigare demonstrerade för 2006, har det inte gått lika bra som det gjorde för Ghezali. Kassir fick villkorslöst livstidsstraff i USA. Han kan därför knappast räkna med att komma ut och hitta på nya djävulskap på länge. Han fördes nyligen ”in i rättsalen brett leende” (SDS 20090916) Han uppträdde alltså som en sann och rättrogen muslim skall göra gentemot otrogna. Då skall man nämligen visa sitt förakt och sin överlägsenhet i alla väder. Det rådet har man fått i skrivelser som de strängt fundamentalistiska wahabisterna i Saudiarabien spridit. Wahabisterna arbetar nu intensivt på att, med hjälp av mycket oljepengar, sprida Islam och bekosta moskéer över hela världen, inte minst i Skandinavien. Deras mål är att återskapa det religiösa samhälle som profeten Muhammed en gång skapade med våld och terror i Arabien.  Alltså ett muslimskt paradis från 600-talet där muslimer hade rätt att regera över andra trosbekännare och behandla dem efter godtycke.

En rättrogen och sann muslim skall således alltid visa sin överlägsenhet i svåra situationer – då kan han nå martyrskap och komma till himlen. Martyr eller ej, så tycker i alla fall jag att det är rätt skönt att vi kanske slipper Usama Kaffir i framtiden. Vem vet vad denne man annars skulle kunna ställa till med här hemma?

Men man skall inte ropa hej i sådana här fall, det har jag lärt mig. Ty, det finns säkert många ambitiösa svenskar på vänsterkanten som genast bildar ett sällskap som har till uppgift att kräva att Usama Kaffir skall frisläppas. Och förr eller senare får de nog igenom att han åtminstone skall få sitta av sitt straff i Sverige, eftersom det är så hemskt för honom att sitta i hårda, amerikanska fängelser. En allians av vänsterfolk och svenska islamister kommer med alla säkert att, om inte annat, åberopa barnkonventionen för att få hit Kaffir. Här får han ju träffa hustru och barn. Och här kan han göra ännu fler barn om han har lust - även när han sitter inne. Det finns ju särskilda samlagsrum att ta till i våra fängelser. Och vi skattebetalare får säkert fortsätta att betala notan för den växande familjen Kaffir.  Och inte nog med det. Här får Usama Kaffir även tillfälle att utbilda ännu fler islamister – eller ”vilande krigare” som de så vackert brukar kallas i kretsarna. Våra fängelser är ju vid det här laget överfyllda av muslimer som begått svåra brott. Och fler lär det bli! Alltså fängelset är en bra rekryteringsbas när det gäller spridningen av fundamentalistisk hatpropaganda. Ty, många muslimska fångar tar nog gärna chansen att trösta sig med islamistiskt hat när de sitter inne på lång tid. Sedan blir hämnden desto värre mot oss när de kommer ut.

Vi har ännu inte fått reda på hur mycket Usama Kaffirs familj lider när det inte får träffa pappa. Men tro mig, det kommer snart mängder med snyftreportage i våra massmedia. Och det lär komma ännu fler när det gäller de ”fyra svenskarna” som nu fängslats i Pakistan. Redan nu har media antytt att Ghezalis medresenärer, det ”svenska paret” med barnet, är helt oskyldiga. Ja, man undrar t o m om de inte rent av kan ha lurats till Pakistan av Mehdi Ghezali, för att fungera som ett slags täckmantel för honom. Deras närvaro med barn skulle nämligen göra det lättare för honom att resa runt och träffa folk i Pakistan utan misstanke. Och jag undrar om Ghezalis fundamentalistiske pappa kommer att demonstrera lika ihärdigt för sonens frisläppande den här gången som han gjorde förra gången. Det återstår att se.

Ja, det skall bli intressant att följa utvecklingen!     

Hur får man paranoida makthavare att ändra sig?

Under de senaste 40 åren har det gjorts flera opinionsundersökningar varje år, vilka ställt frågor om svenska folkets inställning till invandring, invandrare och den förda invandringspolitiken. Alla dessa opinionsundersökningar har klart och tydligt visat att en majoritet av svenska befolkningen inte velat ha den typ av invandring som makthavarna tvingat på dem under lång tid. I Statistiska Centralbyråns ((SCBs) återkommande frågor var det t ex högst 9% av de tillfrågade som var positiva till att öka invandringen. Detta faktum borde väl leda till någon form av eftertanke hos riksdagspartierna. Men, ack nej, inte i Sverige. Istället för att följa folkets önskningar och minska på invandringen så har man gjort precis tvärtom. Ökningen är så stor idag att svenskarna i Malmö snart är i minoritet i sin egen stad.

 Med en intensiv, politiskt korrekt, propaganda, fylld av bristande information och rena lögner, har politikerna, ivrigt understödda av massmedia, försvarat denna invandringspolitik. På det mest ojusta sätt har man angripit alla som vågat kritisera utvecklingen. Trots att invandringen i huvudsak leder direkt in i socialbyråerna så påstår de ansvariga politikerna ideligen att denna folkvandring, som vi aldrig bett om, är lönsam för vårt land. Denna lögn har upprepats gång på gång under åren trots att regeringens egen utredare varnat för att förlusterna varje år varit i mångmiljardklassen. (Läs mitt tidigare inlägg på denna blogg!) Tyvärr är den nuvarande alliansregeringen lika diktatorisk och antidemokratisk när det gäller synen på detta som den gamla socialdemokratiska.

Det har t o m gått så långt att man medvetet fortsätter att göra om Sverige till ett s k "mångkulturellt samhälle". I en broschyr från Stockholms stad sade man för tio år sedan att Stockholm skall bli den första staden i världen som ska klara av en blandad befolkning från olika kulturer. Symbolen för detta var en regnbåge. Men detta önsketänkande innebär ju samtidigt att politikerna redan då var medvetna om att inga städer i världen hittills klarat av något sådant utan stora sociala och politiska problem. Det är helt otroligt att sådant kan fästas på papper utan att medierna reagerar! Gång på gång agerar svenska politiker världssamveten med FN som rättesnöre. De är tydligen övertygade om att så fort en person från Asien eller Afrika sätter ena foten på svensk mark, och får tillgång till vårt välfärdssamhälle, då blir de automatiskt ligga snälla och fogliga som vi svenskar är.

Men sanningen är faktiskt den att alla krig och konflikter i världen de senaste 50 åren har berott på att olika etniska grupper, ofta med  religiösa förtecken, inte kan, eller vill, samsas under samma tak. Åtminstone inte under tvång, vilket oftast varit fallet.  Muslimska fundamentalister är för närvarande på krigsstigen (jihad) mot allt och alla som inte passar deras tro. Det sker både i muslimska och ickemuslimska länder. Vi kan läsa om deras hänsynslösa mördande varje dag. Men svenska politiker tar uppenbarligen inte dessa uppgifter och erfarenheter på allvar. Nej, mot allt sunt förnuft gör de tvärtom för att visa för hela världen att vi är snällast av alla. De är nämligen övertygade om att bara vi är riktigt generösa och gulliga mot andra folk som vill bosätta sig här, då blir de lika gulliga och generösa mot oss. Det har t o m en socialdemokratisk minister sagt. Men, finns det då någon forskning som talar för att detta är en bra och hållbar strategi? Att just vi skulle vara utvalda att klara det som inga andra folk klarar? Nej, naturligtvis inte! Tvärtom! All forskning och all erfarenhet på området säger att mångkulturella samhällen är konfliktsamhällen med oöverstigliga problem. Det är bara riktigt starka diktaturer, sådana som t ex Sovjetunionen, som klarar av att hålla etniska och religiösa konflikter på mattan. Vi ser ju vad som hände när Sovjetimperiet föll sönder! Av den anledningen har t ex USA inte förklarat sig vara en mångkulturell stat. Det är bara Australien, Kanada och Sverige som gjort det! I USA kräver man att alla, oavsett vilka de är, skall lära sig konstitutionen och svära på att följa den innan man blir upptagen som medborgare. Sen får individerna tro på åsnor och grodor om dom vill.

Jag kom att tänka på detta, och mycket till, när jag läste debatten mellan Skånskan och Sydsvenskan. Den senare tidningen har länge varit maktens, och den politiska korrekthetens, sydligaste megafon. Så när Skånskans chefredaktör, Lars J Eriksson, talar sanning om läget och vill ha en förändring på invandringspolitiken då tar det hus i helvete. Sydsvenskans redaktörer, Heidi Avelan och Olle Lönneus, blir ytterst upprörda. Och de hävdar, som på räls, att invandring alltid varit lönsam. Därefter dyker Centerpartiets talman i migrationsfrågor, riksdagsmannen Fredrick Federley, upp som gubben i lådan i Sydsvenskan (20090810). Han angriper Skånskan med de vanliga politiskt korrekta slagdängorna, vilka jag nu hört till leda i 15 år. (Jag har skrivit lite om det i mina tidigare bloggtexter.)

För Federley, och hans partikamrater, är det precis som om världen stått stilla i alla dessa år. Vi skall fullfölja vårt ansvar, skriver han. Vilket ansvar? Har vi ansvar för alla världens folk och deras dumheter? Federley fördömer Skånskan eftersom tidningens ledarskribent vill att invandringen nu bör begränsas kraftigt eftersom den bara leder rätt in i socialbyråerna. Lyckligtvis fick Federley verkligen svar på tal av Lars J Eriksson i Skånskan (20090822)

Men var har Fredrick Federley fått sina verklighetsfrämmande idéer ifrån? Jo, jag tror att han tagit starka intryck av sin egen partiledare, Maud Olofsson. Hon tyckte för en tid sedan att vi gott kunde ta emot 100.000 nya utlänningar om året, helst från utomeuropeiska länder i Afrika och Mindre Asien. Det antalet motsvarar nästan tre städer av Landskronas storlek! Varje år! Jo, jag tackar jag. Skall Centerpartiet underhålla dem om de inte kan försörja sig själva? Nej, det problemet lämnar man till andra att lösa? Och varför bara hundra tusen? Varför inte tre, fyra hundra tusen? Och varför är just människor från utomeuropeiska länder så eftertraktade? Och när har vi fått nog? Finns det verkligen ingen övre gräns för vad vi tål? Och hur skall vi tackla den enorma anhöriginvandringen som blir följden? Skall vi även fortsätta att låta pensionerade föräldrar till de ”nya medborgarna” få komma in och leva här på våra skattepengar? ”Äldreförsörjningsbidrag” kallas det för med ett finare ord, som låter lite oskyldigt.

Samtidigt som arbetslösheten bland våra ungdomar nu är större än någonsin och förväntas bli ännu större propagerar Maud Olofsson för vi skall ta in hundra tusen relativt outbildade utomeuropeiska invandrare om året från kulturer som är mycket olika vår egen.  

Jag undrar varifrån Maud Olofsson fått denna vansinniga idé? Kanske från en av ”Palmes pojkar”, Anders Ferm, tidigare chefredaktör på tidningen Arbetet?  Han föreslog nämligen i en stor artikel (Arbetet 19881217) att vi skulle ”Befolka Sverige” så att vi skulle bli minst 25 miljoner invånare – alltså nästan en tredubbling av befolkningen! Han ville alltså att vi svenskar skulle bli en minoritet i vårt eget land! Inte undra på att Arbetet, sossarnas anrika tidning, gick i putten några år efter. Men det gjorde nog ingenting, ty, ändamålen helgade medlen. Och man kunde ju kompensera förlusten med Sydsvenskan utan att behöva gå in ekonomiskt!

Mer folk utifrån var en viktig kugge i socialdemokraternas framtidsplanering i slutet av 1960-talet och början av 70-talet. Det skulle stärka och säkra den egna regeringsmakten på oöverskådlig tid, ansåg man. Sagt och gjort, snabbt avskaffade man arbetskraftsinvandringen och började energiskt med den s k ”flyktinginvandringen”. Det gällde för sossarna att skapa en ny underklass i Sverige som var starkt beroende av sossarna. Därmed skulle man också få en ny väljarkår av ”fattiga från andra länder”. Tanken var att man på så sätt skulle kompensera för att en stor del av partiets traditionella väljare alltmer börjat rösta på de borgerliga partierna. De egna leden hade fått det för bra och ”förborgligats”, sa man. Bakom det svenska folkets rygg kläcktes med andra ord en riktigt ful folkomflyttningsplan. Det var helt i Olof  Palmes anda. Han är ju känd för att kunna göra vad som helst för att få behålla regeringsmakten. Och alla ”Palmes pojkar”, som varit med och kläckt idén, gjorde strålande politiska karriärer, både här hemma och i FN. Jan Eliasson var en av dem.

Kom ihåg att massinvandringspolitiken aldrig varit folkligt förankrad i ett allmänt val. Socialdemokraterna har ändå försvarat denna politik med näbbar och klor. Med den s k ”fria pressens” och ”den fria televisionens ” hjälp har man generellt stämplat alla kritiker av denna politik som främlingsfientliga, rasister och t o m som nazister. Många kritiker har blivit av med sina arbeten och flera har blivit utkastade ur sina fackförbund. Mona Sahlin och hennes gäng tycker att det är helt rätt. Det är just en snygg demokrati som dessa paranoida makthavare säger sig företräda.

Idag planerar man att satsa den jättelika summan av 10 miljarder på åtgärder för det arbetslösa i nuvarande lågkonjunkturen. Men det är ju en struntsumma i jämförelse med vad invandrarna kostar i bidrag varje år – minst det tiodubbla! Men dessa pengar tycks, enligt politikerna i riksdagen, inte ha något som helst med våra skatter att göra utan de tycks snarare regna ner som manna från himlen. 

Och nu sitter vi fast i sossarnas mångkulturella smet, med alla dess kostnader och sociala problem. Partiet tycks fortfarande tro att de etniska svenskarna ( Ja, vi är faktiskt bara en etnisk grupp bland alla andra. Det har sossarna bestämt i en regeringsproposition!) är blinda för det våld och de problem som alltmer sprider sig på många håll bland invandrarna i förorterna. Varenda dag läser vi om det i tidningarna. Varenda dag pladdrar de redan frälsta om dessa problem i TV-sofforna utan att nämna de verkliga orsakerna. Och varje dag matar medierna oss med den ena osannolika bortförklaringen värre än den andra.

Heder åt Skånskan som inte gjorde det!