onsdag 1 september 2010

Refuserad artikel

Hej och tack för artikeln.

Jag har dessvärre ingen möjlighet att bereda den plats utan tackar nej.

Mvh Carina Stensson, redaktör Brännpunkt





Här följer artikeln som blev refuserad.



Jesus Alcala skrev på Debatt (2010-08-29) en artikel under rubriken ”Med täckta ansikten kan vi inte mötas” Alcala beskrev på ett föredömligt sätt de problem som uppstår i vårt sekulariserade, moderna samhälle när muslimska kvinnor kräver att få bära heltäckande kläder i offentliga och andra miljöer.


När jag läste denna artikel kom jag osökt att tänka på den debatt som uppstod när en ung, muslimsk kvinna, i samband med en TV-intervju, vägrade att skaka hand med författaren Carl Hamilton. Det är klart att Hamilton blev förnärmad över denna oartiga provokation.(Newsmill 2008-11-04) ”Vem skall anpassa sig till vem”, undrade han och ansåg att folk bör ta seden dit de kommer. Och han frågade sig: ”Vad vill de? Finns det fler områden där olika religiösa minoriteter anser sig kränkta och diskriminerade om de inte får göra vad de vill. Gäller det också barnuppfostran, relationen man och kvinna, hierarkier på arbetsplatsen, bestraffning av oliktänkande?” Ja, man kan ju undra vad vi har att vänta oss i denna nya, sköna värld eftersom flera framträdande representanter för muslimerna i Sverige vid flera tillfällen krävt att de skall få använda de muslimska sharialagarna istället för våra lagar.


Ett annat fall som upprört många gäller en 28-rig muslimsk man. Han vägrade nämligen att ta en kvinnlig chef på arbetsförmedlingen i hand när han sökte en praktikplats. På grund av detta fick han inte praktikplatsen. Och hans ekonomiska ersättning drogs in. Mannen åberopade då att han inte tog främmande kvinnor i hand av religiösa skäl. Han ansåg sig diskriminerad och vände sig därför till diskrimineringsombudsmannen, DO, som i sin tur krävde100.000 kronor i skadestånd för mannen. I våras fick han ett skadestånd på 60.000 kronor från arbetsförmedlingen.


Nyligen anmäldes även en överläkare på Lunds Lasarett för diskriminering. En muslimsk kvinna påstår nämligen att läkaren blivit rasande när hon vägrat att ta honom i hand vid ett sjukbesök. Hon påstår att läkaren tvingat henne att skaka hand med honom. Fallet är nu uppe hos DO.


För många år sedan var jag inbjuden att bo hos en japansk vän i staden Kyoto. Min japanske väns pappa och mamma bodde också hos sonen vid tillfället. När jag anlände flyttade mamman till några släktingar, men pappan stannade kvar. Jag var då medveten om att japanerna av hävd inte heller tar varandra i hand när de hälsar på varandra. Istället håller de armarna intill sidan av kroppen och bugar. Men detta sätt att hälsa på är inte kopplat till några religiösa föreställningar. Ty, när de hälsar på utlänningar tar de lika gärna i hand.


Nåväl, på kvällen första dagen satt sonen, pappan och jag och pratade. Sonen bjöd på danskt brännvin i dricksglas. Pappan var snart mycket påverkad. Han blev eldröd i ansiktet och stirrade på mig med en barsk uppsyn. Efter en stund morrade han fram något till sonen som jag inte begrep. Sonen svarade irriterat och jag undrade vad det gällde. Det är ingenting, sa han, pappa vill bara ha svar på en fråga som han undrat över länge. Bry dig inte om honom. Men han får gärna ställa en fråga till mig, sa jag. OK då, pappa undrar varför ni västerlänningar alltid tar varandra i handen när ni hälsar. Det svarar jag gärna på, sa jag. Vi hälsar med höger hand och låter den andre personen ta den. Det betyder att vi har fredliga avsikter, det är ett tecken på vänskap. Varför då, undrade pappan när sonen översatt vad jag sagt. Jo, vi sträcker ju fram vår svärdshand, svarade jag, och då förstår den andre att vi har fredliga avsikter. Pappan blev plötsligt nästan nykter och log förvånat med stora ögon och öppen mun. Han såg ut som om han drabbats av en stor uppenbarelse! Va, är det därför, ropade han högt många gånger på japanska - a so desuka, a so desuka! Sonen såg oerhört lättad och glad ut. Nu ligger du bra till hos pappa, sa han, för ingen har kunnat ge honom en vettig förklaring på denna fråga tidigare.




Nästa morgon när jag skulle gå på toaletten kom pappan springande och sträckte fram handen, good morning, good morning! När jag kom ner till frukost sträckte han fram handen igen och log vänligt – welcome, welcome! Sonen var nöjd. Jag var nästan accepterad som en medlem i familjen.


Nu undrar jag om någon förklarat för muslimerna som bor i Sverige varför vi tar varandra i handen och varför vi uppfattar det som en fientlig handling när någon vägrar att ta en framsträckt hand? Vi skakar hand när vi hälsar på en annan person, när vi tackar för något och när vi säger adjö. Det är en fredlig, social gest och kroppskontakt som varit, och är, grundläggande för den sociala samvaron i vår kulturkrets sedan tusentals år tillbaka. Det borde alla muslimer som kommer till Sverige bli upplysta om. Om vissa av dem ändå kräver att få behålla alla sina etniska och kulturella vanor med åberopande av religiösa skäl, oberoende av om de strider mot våra, då borde de överväga om det inte vore bäst att emigrera till ett annat land där deras krav inte ger upphov till allvarliga konfrontationer.




Jesus Alcala skrev att vi inte kan mötas med täckta ansikten. Men vi kan inte heller mötas utan att kunna ta varandra i handen.


Lars Berglund, docent