Nu blir det fritt fram för somalier!

Idag hörde jag på P1 i Sveriges Radio at Migrationsöverdomstolen beslutat att tre somalier från staden Mogadishu skulle få uppehållstillstånd. Motiveringen var att det rådde krigstillstånd i Mogadishu. Men det är väl inte värre där nu än det varit de sista tio åren? Och somalier har alltid skydd i sina egna klanområden. Landet är ju indelat i klanområden efter blodsband (s k diya). De väpnade konflikter som pågått så länge i Somalia är ju ett resultat av detta blodsbandstänkande – ingen är nämligen lojal eller solidarisk mot andra än sina egna klanmedlemmar. Trots att alla är muslimer så anser man i varje klan att just att den egna klanen är mer muslimskt rättrogen än alla andra. Därför tål man inte att personer från andra klaner får höga regeringsbefattningar. Islam betyder nämligen "underkastelse" , d v s makt! Och detta, i sin tur, gör att det ständigt pågår väpnade konflikter mellan de olika klanerna, vilka tävlar om makten med varandra genom mord och förtryck. Endast en hård, kommunistisk diktatur kunde hålla dessa klaner på mattan i några år under ”det kalla kriget”. Då fick regeringen mycket pengar och vapen från Sovjetunionen.

När den kommunistiska regimen störtades 1991 började inbördeskriget mellan klanerna igen. Detta meningslösa krig kostar mycket att upprätthålla. Det är därför som de bland annat kapar fraktfartyg utanför kusten och begär stora lösensummor för dem. Och det är därför som klanerna skickar hit folk som s k ”flyktingar”. Ingen annanstans i världen får de nämligen så mycket bidrag i reda pengar som i Sverige och andra nordiska länder. En stor del av bidragen skickar de sedan hem till sina klanledare. Vilka, i sin tur, använder pengarna till att köpa mer vapen för. Att ge somalier uppehållstillstånd är därför liktydigt med att vi understöder inbördeskriget i Somalia. Och det leder, i sin tur, till att allt fler somalier tar sig hit och söker asyl. Detta är självgående och ökar lavinartat!

Endast en bråkdel av de somalier som finns i Sverige försörjer sig själva. Mellan 80 – 90% av dem är arbetslösa, år ut och år in. Detta har nu pågått i tretio år. De flesta har dålig utbildning och passar därför inte in någonstans i vårt högteknologiska samhälle. Men ideligen skyller man orsaken till deras arbetslöshet på att vi svenskar diskriminerar dem på arbetsmarknaden. Är det inte märkligt att det alltid är vårt fel när utomeuropéer, som tvingats på oss, inte kan försörja sina stora familjer själva. De stora skaror av s. k. ”familjemedlemmar” som de lyckas få in hit hamnar ju direkt in i socialbyråerna. Det kallas för ”anhöriginvandring” och anses idag vara, mer eller mindre, en rättighet för alla invandrare. I Sydsvenskan har man hitta på ett nytt ord för dem: "anhörigflykting". Det låter väl fint?  Men det är ingen rättighet för oss svenska skattebetalare att slippa tvånget att betala uppehället för detta lämmeltåg. Om man kräver det då sätter medierna snabbt stämpeln högerextrem, främlingsfientlig och rasist på en. Oftast allt på en gång.

Den stora anhöriginvandringen av muslimer från Afrika och Asien är större än alla andra typer av invandring. Och detta, i sin tur, gör att bidragen till deras stora familjer är i det närmaste gigantiska idag. Men vi kan aldrig få reda på om alla medlemmarna i de s k ”familjerna” verkligen är riktiga familjemedlemmar. Då måste vi DNAtesta dem och det anses vara kränkande. Ja, att bara föreslå något sådant är rena rasismen! Detta anser massmedia trots att det vid flera tillfällen visat sig att många barn som svarta afrikaner tagit med sig hit inte är deras egna. 

Somalierna är inte dummare än andra. De vet att bara det är barn inblandade då är det fritt fram. Då kan de räkna med att få stöd från hela mediavänstern. I det ena snyftreportaget efter det andra åberopas "mänskliga rättigheter", "humanitet" och FNs barnkonvention för att få politikerna att bli medgörliga.  Många skaffar sig därför barn här medan de väntar på uppehållstillstånd. Barn är som ett ”sesam öppna dig” till den svenska välfärden. Och avslöjas det efteråt att barnen inte är deras egna, fast de svurit på de är det, då försvarar man frankt lögnen med att alla barn i vår kultur räknas som våra egna. Och den lögnen låter ju så oerhört fin i mediavänsterns öron att man snabbt lägger locket på.

Faktum är att vi varken vet, eller får veta, någonting om de många utomeuropéer som tagit sig in i landet långväga ifrån och sökt asyl. Bara en bråkdel (ca 3 –5 %) av dem är riktiga flyktingar enligt FN – så mer än 90% av dem är hitlockade av vårt guld och våra gröna skogar. De kallas ”economic migrants” i FN. Vi har inga säkra källor som kan bevisa deras rätta identitet, varken när det gäller de som kommit först eller de som kommer hit efteråt som s k ”anhöriga”.  I Somalia (och många andra länder, särskilt i Afrika) kan man nämligen köpa falska pass med falsk identitet i. Ofta är stämplarna i de falska passen äkta, eftersom korruptionen är enorm i dessa länder. Ett sådant falskt pass kostar bara 65 US$ i Somalia Och där man kan också köpa falska examensintyg, med riktiga stämplar i, för 45US$. Detta avslöjade en svensk, kvinnlig reporter på Sveriges Radio P1 för några år sedan. Somalier med falska examensintyg registreras därför här som ingenjörer, jurister, lärare och t o m som läkare. Mona Sahlin har slukat den här svindeln med hull och hår. Det är därför som hon påstår att välutbildade somalier är så oerhört diskriminerade "i de hä lanne". De får bara rena skitjobben, säger hon, trots att de har så höga utbildningar, om de får några jobb överhuvudtaget, vill säga. Inte undra på att Mona Sahlin är deras favoritpolitiker och sossarna deras favoritparti. Därefter i tur och ordning kommer Vänsterpartiet och De Gröna. De visar resultaten från förra valet. Alla vet idag att vänsteralliansen kan bara vinna nästa val med hjälp av invandrarnas röster. Bara den vetskapen gör mig förtvivlad.

Men det värsta av allt är ändå att alla de uppgifter om invandrare som finns på Migrationsverket är hemligstämplade i 50 år!  När jag träffar somalier, och andra utomeuropéer, på gatan undrar jag därför alltid misstänksamt vilka de är. Ty, när andra jobbar på dagen drar de runt på stan i maklig takt och shoppar för våra skattepengar, ofta med en lång radda ungar i släptåg. Jag tycker att detta är rent ut sagt för jävligt. Och de flesta är muslimer, vilka ofta tenderar att bli mer radikala i sin tro här än de varit i sina  hemländer. Ty, deras enda sammanhållning i Sverige är själva religionstillhörigheten, den sk Umman. När de blir tillfrågade om deras lojalitet kommer Umman, d v s Islam, först, därefter deras hemländer och sist Sverige. Umman är inte nationell utan internationell. 

Jag har länge känt till att många somaliska man är stora drogmissbrukare. Men det har aldrig nämnts hur mycket missbruket kostar förrän nu då det avslöjades att somaliska män i Norden beräknas smuggla in kat, en drog som är förbjuden, för ca 800 miljoner kronor om året. Kat gör männen både passiva och våldsbenägna. Deras kostsamma missbruk under de senaste 30 åren kan alltså uppgå till fler miljarder kronor idag. Och det tvingas vi svenskar betala via socialbidragen. Är inte Sverige underbart?

 Jag minns för några år sedan, tiden efter 9/11, när den somaliska Al Barakat-banken stämplades som en organisation som stödjer terrorister med pengar. En av de tre somalier, Abdi Risak Aden, som var ansvariga för den banken i Rinkeby hade gått med i socialdemokraterna och stod på deras riksdagslista vid valet 2002.

Innan valet försökte några vänner till mig att få kontakt med Abdi Risak Aden i hans egenskap av presumtiv riksdagsman. De tyckte att de hade rätt att få reda på vem han var och varför han befann sig här. Men han vägrade att svara på frågor och höll sig undan hela tiden. Han bytte ständigt adress (Kanske han har fler familjer? Det har  nämligen många somalier!)  och det var alltid någon annan som svarade på de telefonnummer som han hade. En av mina vänner skrev då ett brev till honom och frågade om Aden kunde ge min vän fullmakt att få se dennes papper på Migrationsverket. Man kan nämligen bara få se på sådana dokument om invandraren själv godkänner det. Inget svar. Efter en tid fick min vän till slut tag på Abdi Risak Aden per telefon. När min vän upprepade sin vänliga begäran avfärdades han bryskt av Aden som därefter slängde på luren. Just en snygg riksdagskandidat!

 

Slutsats: Om somalier får vi intet veta – för dem får vi bara betala!

 

Min vän fick sedan reda på via en annan somalier, som tillhörde en annan klan, att Al Barakat-banken sysslade med en maffialiknande indrivning bland somalier i Sverige – de skulle tvingas betala en form av tionde till banken. De som vägrade hotades på olika sätt för att rätta in sig i ledet. Anna Lind råkade vid den tiden avslöja att dennna lilla, somaliska bank skickade hem 9 miljoner kronor i veckan. Ganska mycket pengar från folk som lever på socialbidrag här, eller hur? Och vart tog pengarna vägen? Ingen som vet. De hamnade i Jemen för vidare befordran till ”familjerna” i  Somalia, som det så vackert hette. 

 -Varför går du inte till media med dina uppgifter, frågade jag.

-Nej, för fan, då blir man bara misstänkliggjord på olika sätt, svarade han.

-Och den somalier som berättade detta för mig har bott här sedan mitten av 80-talet och han är rädd om livet. Han vågar inte gå ut med sitt rätta namn överhuvudtaget. Så ligger det till.

 

Locket lades därför på som vanligt.

Låt mig sammanfatta:  Migrationsdomstolens har nu beslutat att tre somalier från Mogadishu skall få uppehållstillstånd på grund av krigstillstånd i staden. Detta beslut, som inte går att överklaga, kommer nu att bli praxis och vägledande för framtida somalisk invandring. Ty, nu kommer alla somalier att påstå att de kommer från Mogadishu. Och de kommer säkert att kunna visa papper på sin härkomst, som är mer äkta än de äkta. Jag vågar inte ens tänka på de svåra problem som blir följden att detta ödesdigra domstolsbeslut. 

Ett sådant okunnigt och kostsamt beslut kan nog bara tas av svenska tjänstemän, därför att de saknar tjänstemannaansvar.

Och jag säger bara en sak. Tänk dig för när du röstar till Riksdagen vid nästa val 2010. Vi måste få in ett parti i Riksdagen som vågar kämpa för att sådana här ödesdigra frågor kommer upp på dagordningen och debatteras öppet och sakligt. Annars är vi förlorade!