Man skall inte kasta sten när man sitter i glashus!

I Sydsvenskan ( 2009-10-24 ) visade man på ledarsidan en otäck nidbild av Sverigedemokraternas unge partiledare Jimmie Åkesson. Han framställdes av karikatyrtecknaren Riber, marscherande med en brunsåsig svensk flagga, som en nazistisk brunskjorta från 30-talets Tyskland. Karikatyren var gjord med anledning av Jimmie Åkesson islamkritiska artikel i Aftonbladet. Men vad har den artikeln med nazism att göra? Hitler och nazisterna beundrade ju Islam och föraktade kristendomen! Det finns det mängder med belägg för. Jimmie Åkesson gjorde ju faktiskt tvärtom! Så, var finns egentligen logiken?

Samma dag som Sydsvenskan visade nidbilden av Jimmie Åkesson på ledarsidan så konstaterade en journalist från Sydsvenskan (P1), som sades vara expert på sverigedemokraterna, att de inte är nazister. Därför tyckte denne journalist illa om att man ideligen framställde sverigedemokraterna som nazister i den politiska debatten. Hur skall man ha det på Sydsvenskan egentligen? 

Men detta var inte första gången som man associerat sverigedemokraterna med nazister  i Sydsvenskan. Det är snarare regel än undantag att man gör det. Hur många gånger har inte Sydsvenskan t. ex upprepat att sverigedemokraterna har ”bruna rötter”? Senast var det Per T Ohlsson som gjorde det i sin söndagskrönika (2009-10-25). 

Men hur är det egentligen med de ”bruna rötterna” i verkligheten? När jag var liten så sa man ibland att ”Den som sa de han va de”. Det gjorde man bland annat när någon ihärdigt försökte tala illa om en annan person för att dölja att man själv var likadan. 

Så låt oss titta lite närmare på de ”bruna rötterna”!

Vet du varför man startade tidningen Expressen på 40-talet?

Jo, det var för att liberalerna ville ha en kvällstidning som motvikt till Aftonbladet.

Varför det, då? 

Jo, därför att Aftonbladet både före och under större delen av Andra Världskriget tog ställning för Tyskland och nazismen!

Snacka om ”bruna rötter”, eller hur?

Och om sanningen skall fram så tog Sydsvenskan nästan lika stark ställning för nazisterna som Aftonbladet gjorde.

Slutsats: 

Man skall inte kasta sten när man sitter i glashus! 

Glöm inte det Per T Ohlsson, med flera!

.  

Vet du vad "islamofobi" är?

Vet du vad islamofobi är?

 

 

”Ordkonstruktionen ”islamofobi” är en fälla lagd av islamister med avsikten att förhindra islamkritik”

Robert Radecker.

Nazisternas judeförföljelse missbrukas nu ständigt som slagträ så fort kritik mot Islam kommer på dagordningen. En språklig nykonstruktion ”islamofobi” har i det sammanhanget vunnit insteg i medierna och utnyttjas nu flitigt i den offentliga debatten av både muslimer, journalister och politiker. Allt oftare kopplas detta ord ihop med begreppen rasism och främlingsfientlighet. Vi har sett det i böcker och i massmedia under senare tid som ett  skällsord mot alla som är kritiska till Islam, särskilt då Sverigedemokraterna. Och det märkliga är att det är i huvudsak vänstern som anammat ordet mer än några andra. Men vad kommer ordet ifrån och varför har det fått ett sådant genomslag?

Den franske forskaren Caroline Fourest har undersökt saken och spårat det till radikala islamister. Hon har visat att det först dök upp när islamisterna använde det som vapen mot feministerna. Den berömde, amerikanske kvinnosaksaktivisten, Kate Millet, blev utskälld för att vara islamofob när hon uppmanade sina iranska medsystrar att neka bära slöja. Det hade alltså med motståndet mot iransk kvinnoapartheid att göra – att iranska kvinnor skall tvingas bära slöja i offentliga miljöer, skolor och andra institutioner samt att det skulle införas könsåtskillnad i simhallar o s v  De som protesterade emot att ayatollorna, i den teokratiska diktaturen Iran, upphöjt denna kvinnoapartheid till norm blev anklagade för att vara islamofober, d v s deras protester visade att de hade ett sjukligt förhållande till Islam. Begreppet har sedan dess spridit sig med vindens hastighet i radikala muslimska och vänsterinriktade kretsar, särskilt med hjälp av den kände islamisten Tariq Ramadan , en ”akademisk” muslim som bor i Schweiz, och som visat sig vara en riktig ulv i fårakläder. I många år var denne inkallad som expert på integrationsfrågor av flera aningslösa, europeiska regeringar. Ända tills han blev avslöjad som islamistisk strateg. Ramadan är numera portförbjuden i USA. Men han höjdes till skyarna i svenska media för inte så länge sedan. Sverige är verkligen unikt på många sätt!

Caroline Fourets visade hur begreppet snabbt spred sig politiskt bland islamistiska miljöer i Londons moskéer, särskilt under den s k Rushdie affären. Författaren Salman Rushdie blev kallad ”kriminell islamofob” och prästdiktatorn ayatolla Komeini i Iran hotade honom till livet genom en fatwa. Det vill säga, han gav alla muslimer fritt fram att skära halsen av Rushdie. Den som lyckas göra det får fritt inträde till paradiset. 

Nu har begreppet "islamofob" blivit ett allmänt retoriskt vapen som islamister använder generellt i sin kamp för att sprida antidemokratisk hatpropaganda mot allt västerländskt. Därför kallar den norske författarinnan Hege Storhaug bruket av begreppet ”islamofobi” för en klassisk, politisk härskarteknik i akt och mening att väcka starka känslor hos muslimer i allmänhet, och bland muslimska ungdomar i Väst i synnerhet. Hon citerar den kände somaliskfödde Ayan Hirsi Ali, tidigare parlamentsledamot i Holland, som skriver: ”Ingen debatt är mer explosiv, mer känslig, mer förvirrande och mer skrämmande än debatten om Islams framtid i Europa” 

En sådan "skrämmande"debatt har vi nyligen fått se prov på i den osakliga hatpropaganda som riktats mot Jimmie Åkesson på grund av hans artikel i Aftonbladet nyligen. Åkessons befogade oro och rädsla för Islam och islamismen blev genast betecknad som islamofobi och rasism. Och man framställer honom nu som en ren nazist med ”bruna rötter” d v s hans person kopplas till nazitidens Brunskjortor på 30-talet. Snacka om mobbing!

Följden är att hela det politiskt korrekta mediaetablissemanget i Sverige har låtit sig luras av islamisternas smarta retorik. Vi är nu alla per definition utnämnda till islamofober om vi vågar rikta minsta kritik mot Islam.  Och det är ingen hejd på hur lättstötta muslimer är. De börjar ställa krav på att yttrandefriheten skall avskaffas eller starkt begränsas när det gäller Islam. Och de har krävt att de som kritiserar Islam skall åtalas för hets mot folkgrupp. Precis som Islam och muslimer är en enda folkgrupp.

Men begreppet islamofobi har ingenting med hat till något speciellt folk att göra, såsom det nu framställs i våra politiskt korrekta media. Det är tvärtom ett aggressivt försvarsverktyg som används med framgång av islamister för att tysta all kritik av Islam. Men vi är väl inte totalt blinda? Iran är ju ett typexempel på vad islamister kan ställa till med när de fått den politiska makten. (Och det finns faktiskt ledande islamister i London som redan tagit ut segern i förskott och kallar Europa för ”Kalifatet Europa”!)

När muslimer och vänsterfolk (särskilt s k "autonoma" och AFA-aktivister) i Sverige samarbetar och sätter beteckningen islamofob på sina meningsmotståndare, då har de antagit islamisternas språkbruk och våldsbenägenhet. Därmed har vi all anledning att se upp. Sådant folk är inte att leka med när de visar sina rätta ansikten. Det har vi redan fått många bevis för under de senaste 20 årens våld, attentat och mord runt om i Europa och  i övriga världen. 

Så glöm inte vad "islamofobi" är! Antingen används detta islamistiska begrepp av aningslösa eller också av riktiga fulingar. Några mellanting finns inte!

Valstrategi på hög nivå - ett noll till sossarna!

Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson har blivit ett perfekt redskap för sossarnas valstrateger inför valet 2010. Och den borgerliga Alliansen har gått på det med hull och hår. Därför tror jag tyvärr att Toblerone-Mona blir vår nästa statsminister!

 

Sossarnas valstrateger har visat sig vara betydligt smartare än Alliansens. De räknar med att Sverigedemokraterna med största sannolikhet kommer in i riksdagen vid nästa val. Och att de kan bli vågmästare i Riksdagen efter valet. Redan för nästan ett år sedan deklarerade därför ”Mona” att sossarna aldrig kan tänka sig att regera med stöd från Sd. Nej, inte ens om Sd röstar på deras förslag i Riksdagen så kan hon tänka sig att utnyttja deras röster.

 

Ständigt har sossarna upprepat mantrat ”bruna rötter” om Sverigedemokraterna. Med ett sådant ”guilt-by-association”-förfarande utmålas de som nynazister och rasister. Det är en politisk mobbing som samtidigt ger klartecken för vänsterpöbeln att hindra och störa Sverigedemokraternas möten och hota och misshandla deras företrädare. Det är samma taktik som nazisterna hade mot sina meningsmotståndare när det begav sig. Med den enda skillnaden att det då var socialdemokrater, liberaler och kommunister som var målen för deras kamp om makten.

 

Envist har sossarna krävt att Allianspartierna skall ta samma avstånd från Sd. Det spelar ingen roll vilka frågor det rör sig om – inget parti skall få igenom något förslag i Riksdagen som ens kan tänkas få minsta stöd av Sd! En ganska huvudlös idé kan man tycka vid första anblicken. Men det visar sig nu att det är precis tvärtom – det var en jättesmart strategi av sossarna.

 

Sossarnas strateger vet nämligen att Kristdemokraterna (KD) är ett svagt kort inför nästa val. Enligt opinionsmätningar ligger KD på gränsen. Alltså gäller det att försöka skrämma bort så många väljare från KD som möjligt. Och helst associera kristdemokraternas åsikter med ett annat svagt parti, nämligen Sd. Chansen kom när KD-ledaren gick ut och började prata om ”vanligt folk” i en kulturartikel. Då passade sossarna på att slå till med tungt artilleri. KD är populistiskt och deras ”mörka krafter” försöker desperat att ta röster från Sd var budskapet. Och så var mobbingen mot KD-ledaren full gång. Men, det är tur för KD att deras ledare inte är en obildad toblerone-typ, utan en ärlig och uppriktig människa.

 

Alla visste innerst inne att KD ledaren syftade på ”medelsvensson” när han talade om vanligt folk. Men ”vanligt folk” finns tydligen inte längre i sossarnas Sverige. Det är främlingsfientligt att vädja till vanligt folk eftersom Sd vid tillfällen gjort anspråk på att föra vanligt folks talan. Av den anledningen har sossarna raderat bort ”vanligt folk” ur sin valstrategi. Sossarna har annars alltid gjort anspråk på att just vara det vanliga folkets parti framför alla andra. Men nu är sossarna fullt med upptagna att satsa stort på ovanligt folk från andra länder istället! I sossarnas moderna valstrategier är folk nämligen alltid utbytbara. Det har de klart deklarerat redan på Göran Perssons tid. Då klagades det på att välutbildat folk hade betydligt sämre betalt i Sverige än i övriga EU-länder. Sverige riskerade därför att bli åderlåtet på välutbildat folk. (Snart får man väl inte tala om "välutbildat folk" heller, eftersom de utomeuropeiska invandrarna ofta är så outbildade!) Men då sa Göran Persson att det spelar ingen roll. Vi socialdemokrater gör inte skillnad på folk och folk, sa han. Passar inte svenska löner så kan svenskarna sticka! Då ersätter vi dom bara med välutbildat folk från andra länder i världen, så var det med det. Enkelt och flärdfritt! Men tänk om Göran Persson sagt samma sak när arbetarna, deras egna "kärnväljare", krävde löneförhöjningar?

 

Nej, sossarnas valstrategier är bara ett elakt spel där makten och röstfisket är det viktiga, inte nödvändigtvis ursprungbefolkningens väl och ve. Ty, tack vare deras massinvandringspolitik de senaste 30 åren har sossarna fått en ny, stor valmanskår som man ständigt lovar guld och gröna skogar. Resultatet är att utan invandrarrösterna kommer vänsteralliansen inte till makten idag. Det är den enkla sanningen. Inte undra på att Pierre Schori krävde i Riksdagen att alla som kritiserar sossarnas massinvandringspolitik skall ”kriminaliseras och jagas”, särskilt om de var högutbildade akademiker!

 

Redan för nästan ett år sedan började "Mona" kräva svar på frågan: ”Kan alliansen tänkas sig att regera med stöd av Sd eller ens driva igenom något förslag i Riksdagen med deras stöd?” Alliansens företrädare har hela tiden svarat undvikande på denna hypotetiska och ganska absurda fråga. 

 

Kulmen på "Monas" kampanj mot den borgerliga Alliansen kom nu när sossarnas egen "oberoende" tidning, Aftonbladet, på ett smart sätt släppte in Jimmie Åkessons debattartikel om Islam. Den artikeln kom som en skänk från ovan! Åkessons oro för Islams utbredning och islamismens faror för oss i Europa tolkades genast medvetet om till att bli ett rasistiskt påhopp mot muslimer i största allmänhet. Det är ju bara en tolkningsfråga, sa man på Aftonbaldet. Sverigedemokraterna utnämndes till "islamofober". Och så var gatloppet igång. Och sossarnas valstrateger gnuggade händerna av förtjusning. Ty, det handlade inte om sanningssökande eller yttrandefrihet. Utan de grova påhoppen och mobbningen av Jimmie Åkesson var bara en väl uträknad valstrategi i "Monas" välredigerade valcirkus.

 

Hur då? Jo, sossarna använder sig av Sd genom att ständigt utmåla detta parti som antidemokratiskt, främlingsfientligt, rasistiskt och, som kronan på verket, rent utav nazistiskt. Och man gör det bara för att få Alliansen att avsäga sig regeringsmakten vid nästa val. Aftonbladet talar om Sds ”bruna rötter”. Både de borgerliga och deras "oberoende" tidningar har gått på detta elaka spel med hull och hår och använder samma vokabulär. Som vanligt, kan jag säga utan att överdriva.

 

Men det är rätt märkligt att just tidningar som Aftonbladet och Sydsvenskan är de tidningar som lydigast hakar på denna offentliga mobbing. Jag vill minnas att man startade Expressen som en motvikt till Aftonbladet eftersom Aftonbladet tog ställning för Tyskland och nazisterna både före och under Andra Världskriget. Och om jag inte har helt fel så var Sydsvenskan det också. Åtminstone ända tills det började gå dåligt för nazisterna och det blev alltmer uppenbart vilka ohyggligheter Hitler och hans anhang ägnat sig åt i smyg. Men då var det så dags! Eller hur? Så snacka om ”bruna rötter”!

 

Och vad har Jimmie Åkesson med deras ”bruna rötter” att göra? Ingenting. så vitt jag vet. Jag tror inte ens hans att hans föräldrar var födda när nazisterna härjade som värst. Har han varit nynazist då?  Nej, enligt alla uppgifter har han sin politiska bakgrund inom Moderaterna. Så nidbilden har inget med sanningen att göra – det handlar bara om valstrategi. Och då är tydligen vilka medel som helst tillåtna.

 

Sanningen är den att sossarna medvetet använt Jimmie Åkesson som språngbräda, eller snarare som murbräcka, till kanslihuset vid nästa val. Och det har visat sig vara ett lyckat politiskt drag. Ja, nästan genialiskt. Ty nu har sossarna äntligen fått Alliansen att svära på att också de skall avvisa allt samarbete och allt stöd från Sd, vad som än händer. Sakfrågorna har ingen betydelse i det sammanhanget. Nu har Alliansen äntligen ”tvingats att tala ur skägget” och rättat in sig i det socialdemokratiska ledet, precis som sossarnas valstrateger räknat ut att de skulle göra till slut. Efter Åkessons artikel i Aftonbladet har Alliansen nämligen ”krupit till korset” och tvingats att ta ställning mot Sd, eftersom Sd utmålas som ett vidrigt nazistparti. Alliansen gick t o m ännu längre i sin iver att vara sossarna till lags och lovade att de hellre lämnar regeringsmakten i kanslihuset än tar emot minsta stöd från Sd. 

 

Underbart! Sossarnas hårda påtryckningar på Alliansen gav till slut önskat resultat. Och Jimmie Åkesson fungerade perfekt som murbräcka. Vi kan alltså redan nu räkna med att få en grönskimrande social-kommunistisk regering efter nästa val, en regering som dessutom faktiskt blivit lovad stöd av de borgerliga allianspartierna. Men bara om det krävs i den gemensamma kampen mot det lilla Sd vill säga.

Bingo!

Alliansen kan känna sig totalt blåst!