När man talar om trollen!

När jag idag råkade kasta ett öga på rubriken Födelsedagar i Sydsvenskan så fanns det bild på en muslimsk kvinna med svart dok. Hon fyller 80 år den 1 juli. Texten löd: 

"Seadiya Sabri Deriash, Malmö, den 1 juli. Hon är född i Irak, men bor numera i Malmö. Där bor även åtta av hennes nio barn, som hon träffar ofta." 

 

Under denna födelsedagsnotis fanns det en annan om en man från Afghanistan, som fyller 40 den 1 juli. Texten löd: 

"Sadeq Rasouli, Malmö den 1 juli. Sadeq Rasouli är från Kandahar i Afghanistan. Han kom till Sverige 1990, där han nu arbetar som köksbiträde. Förutom modersmålen pashto och dari talar han arabiska, hindi, svenska och engelska och förstår även turkiska. På fritiden tycker han om att prata politik med sina vänner och att laga mat. Han tillbringar mycket tid med sin familj, som består av fru och fem barn. I hushållet ingår också tre katter." 

 

Med tanke på vad jag  skrivit om muslimska invandrare i mina tidigare inlägg så kan jag bara säga: När man talar om trollen. 

 

Detta kräver en liten analys: Den gamla, irakiska kvinnans barn har troligen kommit hit först och sedan har mamman med säkerhet fått permanent uppehållstillstånd som anhöriginvandrare. Tänk att nästan hela hennes familj, "åtta barn", har lyckats ta sig hit och fått permanenta uppehållstillstånd. Och därefter kom väl förmodligen också deras anhöriga i sin tur? För jag utgår ifrån att den gamla kvinnans "barn" inte är minderåriga utan att de också har stora familjer. Sydsvenskan kan ju rätta mig om jag har fel. Det är den här typen av anhöriginvandring som länge tillhört den i särklass största kategorin av invandrare. Flyktingarna är väldigt få i jämförelse. 

 

Jag är tämligen säker på att den gamla, irakiska mamman aldrig gjort ett handtag för att försörja sig själv i Sverige. Men hon kan ändå på grund av statens generösa s k "äldreförsörjningsstöd" få ut nästan 10.000 kronor i månaden skattefritt. Låt mig då göra en jämförelse med mig själv. Jag är också pensionär. Jag har full ATP, som jag jobbat ihop till själv under många år. Och så tillkommer den lilla folkpensionen. Det blir sammanlagt 15.569 kr i månaden totalt före skatt. På det betalar jag sedan skatt (4.684 kr) för att slutligen få ut 10.932 kronor i månaden. Alltså får jag ut nästan lika mycket som den irakiska mamman får, hon som aldrig betalat skatt i Sverige! Och jag vet att många svenska f d hemmafruar har betydligt mindre pension är den här irakiska kvinnan. Svenskorna måste söka socialbidrag för att överleva. Sverige är verkligen fantastiskt, eller hur? Inte undra på att så många utländska anhöriga strömmar in i landet varje år. 

 

Nå, det unga afghanska köksbiträdet då, han som fyller 40? Är det någon som inbillar sig att han kan försörja fru och fem barn på sitt lågbetalda jobb? Och vem vet, kanske fler barn är på väg? Mannen är ju muslim och bara 40 år! Och i Sverige behöver han inte bekymra sig om försörjningen, den tvingas ju "svennarna" att ta hand om när det kniper!  

 

Nu vill jag verkligen poängtera en sak som är tabu att säga i Sverige. Och det är att vi aldrig har bett dessa utlänningar att komma hit. Dom är således oinbjudna gäster, parasiter som vi tvingas försörja så länge vi lever! Inte undra på att många av oss pensionärer känner oss bedragna av våra politiker! Men jag vill starkt poängtera att situationen inte är invandrarnas fel. Det är våra riksdagspolitiker som bär ansvaret för utvecklingen! Glöm inte det!

 

Hur många utlänningar försörjer vi egentligen på det här viset? Ja, vid det här laget torde det säkert vara minst några hundra tusen! Den här invandringen har ju pågått i 30 år! Och den växer stadigt. Inte undra på att invandringen beräknats kosta allt ifrån 40 till 150 miljarder kronor per år. Det kanske låter konstigt, men summans storlek beror helt och hållet på hur man räknar och vem som räknar. Och då skall man vara särskilt uppmärksam på vad de s k "forskarna" inte tar med. Ty alla känsliga uppgifter om invandringens kostnader manipuleras för att undvika protester och problem. Forskarna får inga anslag om de inte spelar med i detta politiskt korrekta rävspel. Är summan för stor då måste den hållas nere till varje pris, ty annars kan sanningen "gynna de främlingsfientliga krafterna". Ja, så låter det faktiskt i dessa politiska och akademiska kretsar. Jag vet, för jag är också forskare. Ändamålen helgar alltså medlen!  

 

Jag kan därför rekommendera en bok som vågar beskriva de totala kostnaderna på ett mycket relevant och belysande sätt. Den är skriven av den f d universitetslektorn i företagsekonomi vid Göteborgs Universitet, Lars Jansson. Bokens titel är MÅNGKULTUR ELLER VÄLFÄRD?, Bokförlaget Vitsippan, Göteborg 2002.  Bry dig inte om att Lars Jansson fått högljudd, osaklig kritik för sina kostnadsberäkningar, det hör till spelets regler bakom den svenska HJÄRNRIDÅN. Läs boken bara!

Den boken är en mycket bra början för den som vill veta sanningen om den påtvingade koloniseringen av Sverige och vad detta kostar skattebetalarna. En spännande sommarbok!

 

Missbruket av ordet flykting.

Den 25 juni skrev jag ett inlägg som slutade med en stark kritik mot våra riksdagspolitiker när det gäller invandringspolitiken. Dagen efter dyker två praktexemplar upp som gubbar i lådan. Var någonstans? Jo, i Sydsvenskan förstås! En är moderat, Tobias Billström (migrationsminister), och en är kristdemokrat, Otto von Arnold (riksdagsman och storgodsägare i Skåne). Vad hade dom på hjärtat?  Jo, de anklagar Skånes kommuner, särskilt de som ligger i norra Skånes glesbygder, för att inte ta sitt ”flyktingansvar”. I det här fallet rörde det sig om s k ”flyktingbarn”. Bara 4 av 33 kommuner i Skåne tar emot dem, skriver de upprört. 

 

Smaka på orden ”flyktingansvar” och ”flyktingbarn”. Här är nämligen ytterligare prov på hur begreppet ”flykting” används i politiskt korrekta syften. Att ta ansvar för flyktingar är inget större problem i Sverige, det göra alla kommuner. Flyktingarna är ju inte särskilt många, bara mellan ca 5 - 8% av dem som invandrar till Sverige. Men att tvingas ta hand om alla de andra nittiotvå procenten, som inte är ”flyktingar” utan ”ekonomiska migranter”, det är något helt annat! 

 

Låt mig i detta sammanhanget berätta att docent Lars Berglund skrev en krönika i Danmarks största dagstidning, Jyllandsposten, som beskrev missbruket av ordet ”flykting” i Sverige på ett avslöjande sätt. Detta missbruk som Mona Sahlin så käckt kallade för ”en lek med ord”.  I sin krönika riktade Berglund stark kritik mot hur Marie Demker vid Göteborgs Universitet använder begreppet ”flykting” i sin forskning. Demker har nämligen i många år dragit märkliga slutsatser om svenskarnas inställning till flyktingar i SOM-institutets årliga rapporter. Och hon har i stort sett haft fri tillgång till radio,TV och de stora dagstidningarna för spridningen av sina forskningsresultat (läs åsikter!). Men ingen har däremot fått plats att säga emot henne, trots att hennes forskning visat sig vara varken tillförlitlig eller hederlig. (Då måste man tydligen gå till Danmarks fria press!) Marie Demkers logiska slutsats är nämligen att eftersom alla flyktingar är invandrare så är också alla invandrare flyktingar. Det är ungefär lika ologiskt som att säga att: Alla hästar äro djur och därför är alla djur hästar.  Du kan läsa Berglunds kritiska krönika på svenska här:

http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.10291487

 

De flesta "flyktingbarnen" kommer ifrån Afghanistan, Irak och Somalia. Problemet är att vi i många fall inte kan avgöra hur gamla de är eller ens var de kommer ifrån i dessa länderna. När de dyker upp har de i allmänhet inga fungerande papper som styrker deras rätta identitet. Falska pass med äkta stämplar kan man köpa för ca 60$ (US dollar) i deras hemländer. Och jag har noterat att många av "barnen" är i 18 års åldern och att några av dem faktiskt har skägg. Så det skulle inte förvåna mig om en del redan har både hustru och barn. 

Att ungdomar från avlägsna länder i Asien och Afrika kan ta sig hit, ofta med flyg eller med hjälp av dyra människosmugglare, har inget med flyktingskap att göra. Det är en medveten strategi som deras familjer eller klaner tillämpar. De skickas hit som ett slags gökungar för att senare kunna göra nytta för de personer som skickat hit dem 

Orsaken till att så många ger sig iväg har emellertid även med ungdomspucklarna (s k youth bulbs) att göra. Ungdomsgenerationerna i de muslimska länderna är nämligen enormt stora på grund av att barnbegränsning är förbjudet. Flickorna gifter man lätt bort med tvång i tidig ålder. Men problemet är vad man skall göra med alla sysslolösa pojkar och yngre män. Antingen måste de ge sig iväg och söka lyckan någon annanstans eller också lockas de att bli krigare i Islams namn. Nästan allt våld i de muslimska länderna beror tydligen på detta överskott på manliga individer. Åtminstone om man får tro ledande demografer, såsom t ex den tyske professorn Gunnar Heinsohn i Bremen. (En artikel om hans forskning finns publicerad i tidskriften DSM).

Överbefolkningsproblemet är definitivt muslimernas problem, inte vårt. Vi löser inte detta globala problem åt dem genom ekonomiska bistånd, ty det ökar snarare problemen, enligt Heinsohn. Muslimerna måste själva inse att de måste införa någon form av barnbegränsning såsom kineserna gjort i många år med stor framgång. Den kinesiska ekonomin hade inte sett som den gör idag om de fortsatt att föröka sig i lika snabb takt som de gjorde tidigare.

I stort sett alla ungdomar som kommer hit är pojkar, eller kanske snarare yngre män. De skickas hit från stora familjer där bara äldste sonen kan ta över efter föräldrarna. De andra sönerna måste iväg för att söka lyckan någon annanstans. Då ligger naturligtvis Sverige illa till, eftersom alla vet att det är lättare att få uppehållstillstånd här än i andra länder. Det gör att yngre män tar sig in i Sverige i allt större skaror för att söka asyl. Men fattigdom är inget asylskäl. Att vara barn eller ung är inte heller något asylskäl. Inte heller traumatiska upplevelser, sjukdom eller handikapp. 

Jag tror inte många svenskar har lust att betala för andra länders oansvariga överskott på barn. Och dessutom tvingas ta hand om dessa gökungar i vårt eget land! Alla dessa barn är medlemmar i någon större klan där blodsband gäller. I muslimska länder går dessutom familjen och klanen före allt annat. Därefter kommer deras muslimska tillhörighet. Och sist nationen eller landet.  Därför är varaktig solidaritet mellan klanerna ganska sällsynt. Klanledarna kan möjligen ställa upp om en gemensam fiende hotar deras gemensamma existens. Sannolikt kan därför många av de yngre män som tar sig hit mycket väl vara barn eller släktingar till de värsta, islamistiska krigsförbrytarna i dessa länder! Ty det är väl knappt några andra som har råd att skicka sina barn så långt bort med flyg eller betala tiotusentals dollar till människosmugglare. 

Dessutom är det oerhört frustrerande att man inte får läsa Migrationsverkets asylutredningar! All information om "flyktingbarnen" är sekretessbelagt i 50 år! Bara med tillstånd från den asylsökande kan man  få tillgång till handlingarna. Och det lär man knappast få. Och jag föraktar de journalister som gång på gång skriver okunniga, aningslösa och tårdrypande artiklar om dessa ”flyktingbarn” så fort de fått avslag på sina asylansökningar.

Vad skall de skånska kommunerna göra med dessa s  k ”flyktingbarn” , enligt Billströms och von Arnolds recept?  Jo, de skall framför allt fungera som ungdomliga, pittoreska ersättare för de svenska ungdomar som tvingats flytta på grund av bristen på jobb. Varför nekar ni att ta emot dem när staten betalar så bra ersättning för besväret, ni tjänar ju på affären, skriver Billström och von Arnold lockande. 

Det är nästan exakt samma idé som socialdemokraten Ulrika Messing hade för en del år sedan när hon satt i regeringen. Men då skulle invandrarna, helst stora barnfamiljer, befolka glesbygder i Norrland och via nätet göra strålande affärer med sina hemländer, vilka de samtidigt påstås ha ”flytt” ifrån. Vilken strålande idé! När våra ungdomar tvingas flytta på grund av arbetslöshet då byter man bara ut dem mot utlänningar. Och så är allt frid och fröjd. Precis som om invandrare från helt främmande kulturer och klimat skulle klara sig bättre i Norrland än urbefolkningen! Och hur kan man inbilla sig att invandrarungdomar skulle stanna kvar i glesbygden när inte svenska ungdomar gör det? Det är märkligt att både alliansen och oppositionen har samma lösningar på massinvandringens problem, nämligen att låta andra att ta ansvaret för konsekvenserna.

 

Nej, jag tycker att Skånes kommuner gör helt rätt i att inte ta emot dessa ”flyktingbarn”. Billström och von Arnold borde använda sin politiska makt på ett mer konstruktivt sätt än de nu visat. Om von Arnold är så ömmande kunde han väl föregå med gott exempel och själv ta hand om några ”flyktingbarn” på sitt stora gods Jordberga istället för att skyffla över problemen på andra. Men han lockas väl knappast av Statens generösa bidrag. Och Billström borde ägna sin tid åt att dels få stopp på inflödet av ”flyktingbarn” och dels genast skicka tillbaka dem som saknar asylskäl. Om han inte gör det på ett resolut sätt nu så kommer problemen bara att växa lavinartat.

Kommentar till mitt förra inlägg.

Jag har fått en del kommentarer på mitt förra inlägg om de stora muslimska familjerna som tar sig till Sverige för att försörja sig på vårt välfärdssystem. Många är positiva. särskilt eftersom artikeln slutade med att ansvaret för de problem och kostnader som denna invandring för med sig ligger på våra riksdagspolitiker och inte på invandrarna. Vem skulle inte vilja ha en stor familj om man slapp att ta ansvaret för den? Någon har varit negativ eftersom jag använt en familj i sorg som exempel. Men det är inte sorgen jag skrivit om utan orsaken till den.  Och hur denna orsak påverkar oss svenskar på sikt. Man måste skilja på detta! Och dessutom ville jag slå ett slag för de muslimska kvinnornas rätt att äga sin egen kropp.

I detta sammanhanget kan jag kan inte låta bli att tänka på vad Ulrika Messing hade för sig när hon var minister i den socialdemokratiska regeringen.  Hon tyckte att de muslimska kvinnorna gjorde oss en stor tjänst genom att föda så många barn som möjligt eftersom vi själva var så dåliga på att göra det. Hon ansåg att vi behövde hur mycket folk som helst för att säkra den framtida välfärden. De muslimska kvinnorna skulle fungera som ett slags bidrottningar, vilket vi svenskar skulle tjäna särskilt mycket på. Det är en oerhört överlägsen attityd till hennes muslimska medsystrar. Idén påminner ganska mycket om nazisternas barnfabriker i Tyskland på 30-talet.  

Messing tyckte också att vi skulle placera ut de stora utländska barnfamiljerna i våra glesbefolkade norrlandskommuner. När svenska ungdomar flyr därifrån på grund av arbetslöshet och tristess så skulle de ersättas av invandrare. Man skulle byta ut befolkningen, helt enkelt. Hur skulle dessa invandrare, från avlägsna kulturer, kunna klara sig bättre i Norrland än ursprungsbefolkningen? Jo, hon menade att invandrarna skulle skapa massor med jobb genom att göra affärer via nätet med sina hemländer. På så vis skulle de avfolkade småkommunerna i Norrland kunna blomstra tack vare de duktiga invandrarentreprenörerna. Vilket otroligt förslag! Precis som om dessa invandrare skulle kunna göra storaffärer med de länder som de, åtminstone enligt Migrationsverket och massmedia, flytt ifrån! Jo, jag tackar jag! Och hur kunde hon inbilla sig att deras ungdomar skulle vara så mycket olika våra egna? Nej, de hade inte tagit lång tid förrän nästan allihop hade flyttat ner till sina landsmän i Rosengård, eller någon annan invandrartät plats, där de kan känna sig trygga bland likasinnade. Det hade åtminstone jag gjort om jag varit i deras ställe. 

En annan sak som sällan får diskuteras i Sverige det är den sedan länge planerade, muslimska invandringen till Europa.  Denna invandring har en politisk-religiös och strategisk agenda som ytterst handlar om makt och erövring. Man får inte glömma alla muslimska ledares stora dröm nämligen att erövra Europa. Det har varit deras dröm i mer än ett årtusende. Hittills har de misslyckats med att göra det med vapen. Men sedan femtio år tillbaka drömmer de om att göra det med människor. Senast jag hörde detta var för en vecka sedan då Muhammar Kadaffi, Libyens diktator, vid det all-afrikanska ledarmötet sa: "Nu behöver vi inte erövra Europa med vapen längre, nu skall vi göra det med människor". 

Och en annan muslimsk ledare, Huoari Boumidienne, tidigare diktator i Algeriet, sa redan i ett tal i FN 1974: "One day, millions of men will leave the Southern Hemisphere to go to the Northern Hemisphere. And they will not go there as friends. Because they will go there to conquer it. And they will conquer it with our sons. The wombs of our women will give us victory". 

Deras "bidrottningar" skall leda till seger. Det är därför muslimska ledare uppmanar sina folk att föröka sig så mycket möjligt. Och det har dom lyckats mycket bra med! Överbefolkningen i deras länder är enorm. I vissa länder är genomsnittet 7 - 9 barn per familj! Jag är säker på att de kommer att lyckas med sin erövring inom en ganska snar tidsrymd. Deras manliga ungdomshorder har redan börjat röra på sig i allt snabbare takt.  Låt oss säga att det tar 30 år att dominera Europa om invandringen får fortsätta att rulla på som det gör idag. Och tänk bara vilken ökning det kommer att bli på invandringen om Turkiet blir medlem i EU, såsom moderaterna så gärna vill av någon outgrundlig anledning. 

Och glöm inte att Sverige under de senaste 30 åren, på grund av massinvandringen, förmodligen koloniserats betydligt snabbare ån något annat land i historien, USA inräknat. Då har jag räknat per capita, vilket är den enda mätbara sanningen.