Polisen får inte utföra sitt jobb!

Den senaste veckan har det varit ett enormt rabalder om hur polisen skall gå tillväga för att kunna utvisa utlänningar, vilka fått avslag på sina asylansökningar. Tusentals av dem vägrar nämligen att, efter noggrann prövning i domstol, lämna landet frivilligt. De väljer istället att gå under jorden och lever illegalt här, vilket ställer till stora sociala och ekonomiska problem.

Dessa s k "gömda flyktingar" kommer huvudsakligen från Mellersta Östern (Irak och Afghanistan) och Afrika (Somalia). Alla vet att folken från dessa utomeuropeiska länder har rätt karakteristiska fysionomier d v s de ser inte ut som svenskar. Det gör ju att polisen i första hand naturligtvis kontrollerar folk med dessa utseenden när de misstänker att de möter människor som skall utvisas. Hur skall de annars göra? Men när detta fullkomligt självklara sätt att arbeta på blir uppenbart för både invandrare från dessa länderna och svenska, politiskt korrekta, politiker  och journalister då blir det att sjuherrans liv.

Rasism, rasism, rasism - hojtar alla i doakör. Att gå efter utseenden är rasism. Men ingen ger något bättre alternativ för polisen utan alla vill att polisen skall sluta att "jaga" dessa stackars "papperslösa och utvisningshotade" - precis som om dessa människorna inte har något ansvar för sin egen situation. De betraktas tvärtom med en sanslös von oben-attityd. Man ser nämligen ner på dem som om de vore små oskyldiga barnungar, vilka till varje pris skall skyddas och omhändertagas av de goda till vilket pris som helst. Jag anser att denna överlägsenhetsattityd, om någon, är ett utslag av ren och skär rasism. Jag betraktar nämligen dessa människorna tvärtom som smarta gamblers, ty de har inte kommit hit för klimatets skull, eller hur? Utan de vet mycket väl att lyckas de att med alla stående medel (gömma sina identitetshandlingar och ljuga ihop snyfthistorier) få uppehållstillstånd i Sverige då är deras lycka fullkomlig. Det är som att vinna högsta vinsten på Lotto. Ty det öppnar dörrarna på vid gavel till det världsberömda, svenska välfärdssystemet, vilket de så ivrigt åtrår. Och vem skulle inte göra det om man t ex var fattig och hade många barn i ett land som t ex Afghanistan? Jag klandrar alltså inte dessa utlänningar, som ofta tagit sig hit med hjälp av kostsamma smugglare, men jag avskyr de politiker och de massmedia som banar vägen för den här typen av invandring. Utan att skämmas har de dessutom länge hävdat att även denna typ invandring generellt är bra för Sverige och att landet på sikt tjänar på det. Det har de tydligen sett i sina mångkulturella kristallkulor och inga sakliga argument biter på den sanningen. Men de talar med kluvna tungor, ty samtidigt som de säger att man skall följa utlänningslagarna så motarbetar de samtidigt dessa lagar genom att hindra polisen i deras arbete  Ett makalöst hyckleri! Och man undrar när svenska folket äntligen skall vakna ur sin Törnrosasömn och protestera mot detta.

Ordmotord är tillbaka efter några års "time out".

 Bloggaren Bertelsköld ville vara anonym, men orkade inte fortsätta med bloggen och därför har den stått stilla några år. Jag, Lars Berglund, hjälpte Bertelsköld med sakliga uppgifter och skrev även under eget namn på bloggen. Nu har jag tagit över bloggen i mitt namn.

Kort presentation av mig själv:

Jag är docent i konstvetenskap, särskilt östasiatisk vid Lunds Universitet. Sedan flera år tillbaka pensionär, men skriver då och då konstartiklar för svenska och utländska specialtidskrifter såsom nu senast i Arts of Asia-s (Hongkong) mars-april nummer 2013. Jag har tidigare varit intendent på Östasiatiska Museet i Stockholm och har undervisat i, och gjort många utställningar om, utomeuropeisk konst vid olika museer och universitet.

 Men på Ordmotord kommer jag framför allt att skriva om aktuella politiska problem som Sverige brottas med just nu. Ty, jag har alltmer förstått att det är viktigast för mig under rådande omständigheter att hålla ett vakande öga på vad politiker och massmedia sysslar med i vår ny sköna värld.

Refuserad artikel

Hej och tack för artikeln.

Jag har dessvärre ingen möjlighet att bereda den plats utan tackar nej.

Mvh Carina Stensson, redaktör Brännpunkt





Här följer artikeln som blev refuserad.



Jesus Alcala skrev på Debatt (2010-08-29) en artikel under rubriken ”Med täckta ansikten kan vi inte mötas” Alcala beskrev på ett föredömligt sätt de problem som uppstår i vårt sekulariserade, moderna samhälle när muslimska kvinnor kräver att få bära heltäckande kläder i offentliga och andra miljöer.


När jag läste denna artikel kom jag osökt att tänka på den debatt som uppstod när en ung, muslimsk kvinna, i samband med en TV-intervju, vägrade att skaka hand med författaren Carl Hamilton. Det är klart att Hamilton blev förnärmad över denna oartiga provokation.(Newsmill 2008-11-04) ”Vem skall anpassa sig till vem”, undrade han och ansåg att folk bör ta seden dit de kommer. Och han frågade sig: ”Vad vill de? Finns det fler områden där olika religiösa minoriteter anser sig kränkta och diskriminerade om de inte får göra vad de vill. Gäller det också barnuppfostran, relationen man och kvinna, hierarkier på arbetsplatsen, bestraffning av oliktänkande?” Ja, man kan ju undra vad vi har att vänta oss i denna nya, sköna värld eftersom flera framträdande representanter för muslimerna i Sverige vid flera tillfällen krävt att de skall få använda de muslimska sharialagarna istället för våra lagar.


Ett annat fall som upprört många gäller en 28-rig muslimsk man. Han vägrade nämligen att ta en kvinnlig chef på arbetsförmedlingen i hand när han sökte en praktikplats. På grund av detta fick han inte praktikplatsen. Och hans ekonomiska ersättning drogs in. Mannen åberopade då att han inte tog främmande kvinnor i hand av religiösa skäl. Han ansåg sig diskriminerad och vände sig därför till diskrimineringsombudsmannen, DO, som i sin tur krävde100.000 kronor i skadestånd för mannen. I våras fick han ett skadestånd på 60.000 kronor från arbetsförmedlingen.


Nyligen anmäldes även en överläkare på Lunds Lasarett för diskriminering. En muslimsk kvinna påstår nämligen att läkaren blivit rasande när hon vägrat att ta honom i hand vid ett sjukbesök. Hon påstår att läkaren tvingat henne att skaka hand med honom. Fallet är nu uppe hos DO.


För många år sedan var jag inbjuden att bo hos en japansk vän i staden Kyoto. Min japanske väns pappa och mamma bodde också hos sonen vid tillfället. När jag anlände flyttade mamman till några släktingar, men pappan stannade kvar. Jag var då medveten om att japanerna av hävd inte heller tar varandra i hand när de hälsar på varandra. Istället håller de armarna intill sidan av kroppen och bugar. Men detta sätt att hälsa på är inte kopplat till några religiösa föreställningar. Ty, när de hälsar på utlänningar tar de lika gärna i hand.


Nåväl, på kvällen första dagen satt sonen, pappan och jag och pratade. Sonen bjöd på danskt brännvin i dricksglas. Pappan var snart mycket påverkad. Han blev eldröd i ansiktet och stirrade på mig med en barsk uppsyn. Efter en stund morrade han fram något till sonen som jag inte begrep. Sonen svarade irriterat och jag undrade vad det gällde. Det är ingenting, sa han, pappa vill bara ha svar på en fråga som han undrat över länge. Bry dig inte om honom. Men han får gärna ställa en fråga till mig, sa jag. OK då, pappa undrar varför ni västerlänningar alltid tar varandra i handen när ni hälsar. Det svarar jag gärna på, sa jag. Vi hälsar med höger hand och låter den andre personen ta den. Det betyder att vi har fredliga avsikter, det är ett tecken på vänskap. Varför då, undrade pappan när sonen översatt vad jag sagt. Jo, vi sträcker ju fram vår svärdshand, svarade jag, och då förstår den andre att vi har fredliga avsikter. Pappan blev plötsligt nästan nykter och log förvånat med stora ögon och öppen mun. Han såg ut som om han drabbats av en stor uppenbarelse! Va, är det därför, ropade han högt många gånger på japanska - a so desuka, a so desuka! Sonen såg oerhört lättad och glad ut. Nu ligger du bra till hos pappa, sa han, för ingen har kunnat ge honom en vettig förklaring på denna fråga tidigare.




Nästa morgon när jag skulle gå på toaletten kom pappan springande och sträckte fram handen, good morning, good morning! När jag kom ner till frukost sträckte han fram handen igen och log vänligt – welcome, welcome! Sonen var nöjd. Jag var nästan accepterad som en medlem i familjen.


Nu undrar jag om någon förklarat för muslimerna som bor i Sverige varför vi tar varandra i handen och varför vi uppfattar det som en fientlig handling när någon vägrar att ta en framsträckt hand? Vi skakar hand när vi hälsar på en annan person, när vi tackar för något och när vi säger adjö. Det är en fredlig, social gest och kroppskontakt som varit, och är, grundläggande för den sociala samvaron i vår kulturkrets sedan tusentals år tillbaka. Det borde alla muslimer som kommer till Sverige bli upplysta om. Om vissa av dem ändå kräver att få behålla alla sina etniska och kulturella vanor med åberopande av religiösa skäl, oberoende av om de strider mot våra, då borde de överväga om det inte vore bäst att emigrera till ett annat land där deras krav inte ger upphov till allvarliga konfrontationer.




Jesus Alcala skrev att vi inte kan mötas med täckta ansikten. Men vi kan inte heller mötas utan att kunna ta varandra i handen.


Lars Berglund, docent

LÖGN, FÖRBANNAD LÖGN OCH STATISTIK!

”Det finns tre slags lögner: lögn, förbannad lögn och statistik”, skrev den store amerikanske författaren Mark Twain (1835 – 1910)

Alla tre lögnerna passar in på SOM-institutets undersökningsmetodik när det gäller svenskarnas inställning till flyktingar och de resultat som presenteras varje år. Läs en avslöjande artikel på http://www.dsm.nu/mediacensuren_12.html

Denna kommentar på Marie Demkers debattartikel på DN-debatt idag (måndagen den 24 maj 2010) blev refuserad av Mats Bergstrands efterträdare, Bo G Andersson, precis som jag befarade att den skulle bli. Sådan herre sådan dräng, eller? Däremot censurerar Andersson inga allmänna klagomål och kommentarer, som saknar relevanta, akademiska fakta. Särskilt inte de läsare som säger att de skall rösta på Sd i nästa val. Debattredaktören vill väl härmed bevisa att det bara är lågklassigt folk med dålig utbildning som klagar och röstar på Sd. Det är en politiskt korrekt vanföreställning som länge florerat i hans snäva kretsar.

Marie Demkers artiklar har länge varit praktexempel på hur "Den svenska Hjärnridån" fungerar i den massmediala och akademiska världen. År ut och år in, sedan 1993, har nämligen denne politiskt korrekte vänsterakademiker, professor i statsvetenskap vid på Göteborgs Universitet, haft ensamrätt på att tolka allmänhetens inställning till den heliga invandringspolitiken. Hon får hela tiden uppträda ostörd i alla media. Ingen får kritisera eller debattera med henne. Nu är hon ute igen på DN debatt (2010-05 -24) och sprider sin sedvanliga förvirring. ”Sprid förvirring”, var den nazistiske propagandaministern Joseph Goebbels valspråk Marie Demker och SOM-institutet tycks vara hans goda lärjungar, ivrigt understödda av debattredaktörerna på DN debatt. .

Demker konstaterar nu efter 16 - 17 år att svenskarna är mer positivt inställda till att ta emot flyktingar än någonsin. Det är särskilt märkbart i de stora städerna, påstår hon, och där bland yngre personer i synnerhet. Men det har ju sina naturliga orsaker eftersom allt fler bland de slumpvis utvalda intervjuoffren i storstäderna, efter 17 års massinvandring, är just invandrare. Och dom vill väl knappast såga av den gren de sitter på. Eller hur?

. I Demkers senaste inlägg på DN debatt får man också veta att Miljöpartiet är det parti som är mest positivt till ökad invandring. Marie Wetterstrand vill t ex ha helt fri invandring. Det sa hon i " Människor och tro" (P1 den 21 maj). Hennes syn på Sveriges framtid kan du själv bilda dig en uppfattning om på Maria Wetterstrand i Människor och tro (Människor och tro Fredag ...21 maj 2010 ... Temat för Människor och tros partiledarintervjuer är Religionsfrihetens gränser och i samtalet med programledaren Tithi Hahn får Maria ... sverigesradio.se/api/radio/radio.aspx?type=db&id...m4a... - Cachad

Här följer först några inledande kommentarer till den årliga SOM-rapport, som Marie Demker har haft ansvaret för, och därefter kommer min kritiska artikel av hennes forskningsmetodik och de missvisande, direkt lögnaktiga, resultat som hon spridit för flera år sedan i våra massmedia. Hon har inte ändrat sig trots att hon länge känt till vilka brister hon har.

“Fp:s nya väljare skyr flyktingar” (SvD 03-06-10), “Njuggare inställning till att ta emot flyktingar” (DN 03-06-11), “Oroande siffror” (SDS 03-06-11) är några av de braskande rubriker som förekom i våra stora dagstidningar i samband med att årets opinionsundersökningar från SOM-institutet vid Göteborgs universitet, “Fåfängans Marknad”, presenterades för allmänheten. Svenskarnas motvilja mot att ta emot flyktingar påstås nu ha ökat kraftigt i jämförelse med förra mätningen. Ökningen beskrivs såsom ett stort och oroande trendbrott eftersom 50% vill ta emot färre flyktingar idag mot 43% i förra mätningen. Och särskilt markant påstås attitydförändringen vara bland Folkpartiets väljare. “Men trots detta är folkpartiet fortfarande det mest flyktingvänliga partiet av de borgerliga partierna”, säger undersökningsledaren, docent Marie Demker (SvD 03-06-10). Lars Leijonborg och hans närmaste kan således pusta ut, trots allt.

Marie Demker har regelbundet undersökt allmänhetens inställning till flyktingmottagning under många år. De resultat hon ansett sig ha fått genom att ställa exakt samma frågor år från år presenteras nästan alltid som smått sensationella i svenska massmedia. Hon har bland annat vid flera tillfällen fått föra dem till torgs i stora artiklar på DN-debatt. Men när jag ville rikta allvarlig, saklig kritik mot Demkers metodik och de slutsatser hon dragit av undersökningen då var det stopp. Akademiker som fått privilegiet att föra fram sina åsikter på DN-debatt behöver tydligen inte riskera att bli motsagda.

Emellertid kom min artikel något senare in som krönika i Jyllandsposten (02-07-16), Danmarks största dagstidning. Och i starkt nerbantat skick publicerades den även i Dagens Forskning (Df 17:2002). Marie Demker tog då tillfället i akt att gå i svaromål. Men i sitt genmäle (Df 18:2002) undvek hon noga att gå in på några sakfrågor utan valde istället att medvetet felcitera mig.

Varför är jag så kritisk till Marie Demkers opinionsundersökningar? Jo, i motsats till henne hävdar jag bestämt att en överväldigande majoritet av svenska folket är positivt till att ta mot flyktingar som söker asyl här. Men förutsättningen är att det verkligen rör sig om flyktingar med klara skyddsbehov och inte av ekonomiska migranter, vilka endast tagit sig hit på det ena eller det andra sättet för att få tillgång till vårt välfärdssystem. Hittills har Marie Demker vägrat inse att det är stor skillnad mellan dessa två kategorier.

Både metodiken och resultatanalyserna i SOM-institutets undersökningar framstår därför som noga anpassade till en politiskt korrekt dagordning i vilken svenskarnas attityder till invandring som företeelse ständigt skall presenteras som mer positiv än vad den i själva verket är. I essäsamlingen “Varför Vetenskap?” (Studentlitteratur) bekräftar Marie Demker (och hennes två medförfattare) själv sin politiska korrekthet genom att hävda att vetenskapen får sin verkliga legitimitet genom att tjäna samhällsnyttan. “Samhället” är i detta fallet detsamma som den parlamentariska majoriteten, vilken sätter den politiska dagordningen i regering och riksdag. Med ett sådant resonemang måste således vetenskapsmännen i första hand vara lyhörda för vart de politiska vindarna blåser och därefter förse makteliten med “forskningsresultat” som legitimerar de politiska besluten. Forskarsamhällets belöning för det goda samarbetet betalas ut i form av höga tjänster och forskningsanslag. Dessutom får politiskt korrekta forskare en klart dominerande plats i rikstäckande massmedier, vilket inte minst Marie Demker är ett levande bevis för.

Men var får det fria, kritiska tänkandet plats i Sveriges nya, sköna värld?

För flera år sedan skrev jag denna kritiska artikel, som var svar på Marie Demkers tidigare debattinlägg på DN debatt 2002. Min kritik refuserades av den dåvarande ansvarige debattredaktören, Mats Bergstrand, av skäl som redovisas nedan!

“Motståndet mot flyktingar har minskat” är rubriken på statsvetaren Marie Demkers inlägg på DN-debatt 2002-06-11. Samma meddelande, vilket härrör från opinionsundersökningar som gjorts vid SOM-institutet vid Göteborgs Universitet, har de senaste veckorna basunerats ut som en stor positiv nyhet i alla svenska media. Eftersom det inte förekommit något nämnvärt motstånd mot att ta emot flyktingar i modern tid undrar man naturligtvis vad det är frågan om. Och det finns all anledning att granska uppgifterna kritiskt eftersom Demker dragit mycket vittgående politiska slutsatser av sina undersökningar.

Vad baserar hon dessa politiska slutsatser på? Jo, i tio år har hon ställt ett återkommande “förslag” om flyktingmottagning till ett visst antal slumpmässigt utvalda personer. Förslaget är att vi skall: “ta emot färre flyktingar”. Då får hon lite skiftande svar, men i stort sett är det under årens lopp mer än dubbelt så många som tycker att det är ett bra förslag att “ta emot färre flyktingar” än dem som tycker att det är ett dåligt. Skälen till varför det skett vissa mindre förändringar under senare år har Marie Demker inga vetenskapliga förklaringar till. Men andelen intervjuoffer som är svenskar och som är invandrare i projektet borde ju t. ex. kunna påverka resultaten över tiden.

Av 6000 slumpmässigt utvalda är det endast 4020 som svarat. Bortfallet är således 33%! Varför så många valt att inte svara tar man inte reda på. Dessutom har 30% av dem som svarat inte velat ta ställning till om förslaget är bra eller dåligt. Hur detta kommer sig har man inte heller något svar på. Slutsatsen blir att frågor som skulle vara särskilt intressant att få svar på fortfarande är obesvarade.

Men nu noterar Marie Demker med tillfredställelse att under senare år lite fler av dem som svarat tyckt att “förslaget” var dåligt (28% mot tidigare ca 20%) än de som tyckt att det var bra (44% mot tidigare ca 50%). Därav följer hennes positiva slutsats att “motståndet mot flyktingar har minskat” i landet. Men i själva verket är de resultat som man fått varje år snarare en ren katastrof. Ty, om uppåt 50% av Sveriges befolkning skulle vara negativa till att ta emot flyktingar, d v s inte vilja ta emot människor som förföljs eller hotas till liv och lem i sina hemländer, då kan man väl i rimlighetens namn aldrig beteckna resultaten som positiva?

För att klarlägga hur SOM-institutet resonerat måste man granska dess metodik. Det visar sig då att forskarna aldrig definierat vad en flykting är, vilket lämnat fältet öppet för intervjuoffren att själva tolka vad som menas. Marie Demker har inte ens reflekterat över att det kan finnas en stor skillnad mellan flyktingar och övriga invandrare och att det därför även kan finnas en stor skillnad i opinionens attityder till dessa kategorier över tiden. Av den anledningen är både undersökningsmetodiken och slutsatserna man drar av resultaten inte tillförlitliga.

För det första är det varken relevant eller hederligt att låta “opinionen” ta ställning till om vi skall ta emot färre flyktingar eller ej, eftersom Sverige anslutit sig till de internationella konventioner som gör oss skyldiga att ta emot flyktingar. Därför har vi inget val.

För det andra är det inte vetenskapligt att utsätta människor för kravet att svara på en fråga om flyktingmottagning utan att förvissa sig om att vederbörande vet vad en flykting är. Enligt den definition på begreppet flykting (refugee) som bl a används av FNs flyktingkommissarie (UNHCR), och som stadgats i de internationella flyktingkonventionerna, har flyktingar starka skyddsbehov på grund av förföljelse eller att de hotas till liv och lem i sina hemländer. En flykting ansöker om asyl i något land och dennes skyddsbehov skall noga prövas innan asyl beviljas. Enligt FNs flyktingstatistik är det endast ca 5 - 7% av dem som kommit till Europa (inklusive Sverige) som uppfyller dessa definitioner. De övriga, som är den överväldigande majoriteten, är ekonomiska migranter (economic migrants) vilka sökt sig en bättre materiell tillvaro i det rika Europa. FN har vid flera tillfällen vädjat om att man inte skall blanda ihop dessa två kategorier eftersom det kan skada och urholka asylrätten.

I undersökningen gör man ingen skillnad mellan flyktingar (refugees) och ekonomiska migranter (economic migrants). Det får mig osökt att tänka på min gamle matematiklärare som, när en elev drog en ologisk slutsats, svarade med att säga: “Javisst, alla hästar äro djur och därför är också alla djur hästar?”. I Marie Demkers fall skulle denna logik kunna låta: - Alla flyktingar äro invandrare och därför är alla invandrare flyktingar. Är det möjligen denna logik som smittat av sig när DNs ledare 2002-06-24, á propos den svåra arbetslösheten bland invandrare, påstår att “... i stort sett alla som kommit hit sedan 1970 kommit hit som flyktingar”?

Med utgångspunkt från sin märkliga opinionsundersökning drar Marie Demker, efter diverse utläggningar om “högerpopulistiska partiers” framfart i övriga Europa på senare tid, slutsatsen att resultaten visar att “möjligheterna för ett högerpopulistiskt parti att vinna terräng i Sverige är mycket små”. Hon har säkert goda avsikter med denna slutsats. Men undersökningsresultatet, såsom det nu redovisats, pekar väl snarare i motsatt riktning eftersom nästan hälften av respondenterna tyckt att det var ett bra förslag att “ta emot färre flyktingar”?

Såsom ett typexempel på ett “flyktingfientligt” och “främlingsfientligt” parti i SOM-rapporten framhåller Marie Demker det saligen insomnade Ny Demokrati. Utan att ange några källor påstår hon att detta parti varit motståndare till att ta emot flyktingar. Under ett telefonsamtal med mig säger hon att detta “stått i en gul trycksak” som hon läst för länge sedan. Men enligt det partiprogram, som jag efter viss möda lyckades få tag på, framgår det klart och tydligt att Ny Demokrati tvärtom varit positivt till att ta emot flyktingar. Både ur forskningsetiska och allmänna synpunkter borde Marie Demker, som dessutom under vårt telefonsamtal gjorde anspråk på att vara mer vetenskapligt tillförlitlig än SIFO, ha kollat sina källor bättre.

Om Marie Demker först hade upplyst sina respondenter om att över 90% av dem som invandrat till Sverige de senaste 20 åren varken bestått av flyktingar eller arbetskraftsinvandrare och därefter ställt frågan om vi skall öka eller minska den typen av invandring då hade hon med all säkerhet fått ett helt annat resultat. En sådan frågeställning hade ur verklighetssynpunkt varit ärligare och med all säkerhet också resulterat i en ökad empati för flyktingar, vilket i sin tur förstärkt asylrätten. Dessutom hade en sådan rak fråga legat mer i linje med den frågemetodik som SIFO tillämpat i sina opinionsmätningar sedan slutet av 1950-talet. Under alla de år som SIFO ställt samma fråga har endast ca 9% av de tillfrågade velat öka invandringen. SIFO kallade därför den massinvandring som skedde under första hälften av 1990-talet för “En tickande bomb”.

Att endast lägga tonvikten vid svenska medborgares inställning till den lilla gruppen flyktingar, vilken är försumbar när man ser på den totala mängden invandrare, är således under inga omständigheter varken hederlig eller relevant. Ty, nu har ju Marie Demker i praktiken skiljt ut den svagaste och mest behövande gruppen bland invandrarna och gjort en sensation av sina märkliga resultat utan att undersökningen klarlagt vad intervjuoffren egentligen svarat på.

De slutsatser Marie Demker dragit av SOM-institutets undersökning säger därför mer om hennes egna ambitioner än om den verklighet hon säger sig ha undersökt. Av den anledningen är det mycket illavarslande när både andra forskare, massmedia och politiker okritiskt tagit SOM-institutets undersökning på vetenskapligt allvar och på så sätt förvandlat verkligheten till en politiskt korrekt desinformation.

Lars Berglund

Docent

Det främsta skälet till att refusera min artikel på DN-debatt var att jag avslutade min artikel genom att säga att andra forskare “okritiskt tagit SOM-institutets undersökning på vetenskapligt allvar och på så sätt förvandlat verkligheten till politiskt korrekt desinformation” utan att redovisa något exempel på detta.

”Är det OK om jag då gör ett tillägg om detta då”, frågade jag Mats Bergstand.

“Ja, men jag lovar ingenting”, svarade han.

Jag gjorde då följande tillägg till artikeln. Men den refuserades naturligtvis i alla fall. Det är så "Den svenska Hjärnridån" fungerar.

”Kent Asp, professor vid Institutionen för journalistik och masskommunikation vid Göteborgs Universitet, har delvis tagit Marie Demkers märkliga rapport och undersökningsmetodik som utgångspunkt när han analyserat “mediebilder och folkopinioner” i samband med en undersökning som han lett på uppdrag av Integrationsverket. I skriften “Integrationsbilder” (Integrationsverkets Rapportserie 2002:02) sätter följaktligen även Kent Asp likhetstecken mellan invandrare och flyktingar. Men han går ett steg längre än Demker och låter en bestämd yrkesgrupp, journalister, ställas inför förslaget att vi skall: “ta emot färre flyktingar”. Det visar sig då att 72 % av journalisterna tyckte att förslaget var dåligt. Skillnaden mellan journalistkårens och allmänhetens åsikter var således mycket stora. Om denna skillnad beror på att de flesta journalisterna kunde skilja på flyktingar och övriga invandrare och därför var mer positiva till att ta emot flyktingar, det har Kent Asp inte reflekterat över.

Men, något som borde vara centralt i sammanhanget är massmedias hantering av flykting- och invandringspolitiken. En öppen och saklig debatt om denna har hittills effektivt förhindrats av inflytelserika personer i det svenska mediaetablissemanget. De forskare som ändå förordat en öppen och saklig kritik har tyvärr slentrianmässigt stämplats såsom främlingsfientliga och rasister. Istället beskrivs orsakerna till invandringsproblemen ständigt i termer av fattigdom, arbetslöshet, diskriminering och utanförskap. De politiskt korrekta har bestämt sig för att problemen är en klassfråga, vilken kan definieras och beskrivas på en höger-vänsterskala där alla som förordar en åtstramning när det gäller inflödet av “ekonomiska migranter” beskrivs som högerextrema eller högerpopulister. Därför är det högst sannolikt att de skillnader i opinionen som Kent Asp fått i sin mediaundersökning beror på att hela 70 % av svenska journalistkåren visat sig sympatisera med vänsterpartierna. Fil Dr Kurt Wickman beskrev nyligen detta fenomen på ett sakligt sätt i den danska tidningen Politiken (02-07-16) under rubriken “En av historiens mest statstrogna journalistkårer”. Därför är det inte så konstigt att Marie Demkers märkliga slutsatser gång på gång kritiklöst basuneras ut i pressen som en stor positiv nyhet.

Mitt förslag till SOM-institutet är: Låt respondenterna nästa gång först få klart för sig skillnaden mellan flyktingar och övriga invandrare. Ställ därefter raka och ärliga frågor om deras inställning till flykting- och invandringspolitikens olika aspekter. Först då kan man få någorlunda säkra svar på vad folkopinionen verkligen tycker i dessa viktiga frågor. Och ställ gärna följdfrågor så blir resultaten ännu mer tillförlitliga.

Den undersökningsmetodik som nu tillämpats i tio år, och de återkommande slutsatser som dragits av den, hör definitivt inte hemma i vetenskapliga sammanhang.”

Lars Berglund, docent

Konstexperten Jan Guillou

Konstnären och konstteoretikern Lars Vilks satirteckning av profeten Muhammed som Rondellhund har återigen blivit föremål för en häftig, offentlig diskussion. I en TV-debatt mellan Lars Vilks och Jan Guillou i Agenda (söndagen den 14/3) hävdade Guillou, sin vana trogen på ett överlägset sätt, att riktiga konstnärer, såsom Leonarda da Vinci, dom behövde minsann inte gömma sin konst bakom kravet på yttrandefrihet. Det var bara sämre konstnärer, som Lars Vilks, som behöver skydda sin dåliga konst bakom lagar om yttrandefrihet.

Men faktum är att Leonardo da Vinci var det sämsta exemplet Guillou kunde ha valt i detta sammanhang. Ty Leonardo, om någon, var den konstnär i historien som verkligen hade behövt stöd av en lag om yttrandefrihet. Han ägnade sig nämligen åt att bland annat studera människokroppens organ och dess mekanik. För att kunna göra det var han tvungen att på olika skumma vägar få tag på lik att dissekera. Leonardo da Vinci såg nämligen människokroppen som en levande maskin och han drömde om att utifrån sina inträngande naturstudier kunna göra en robot. Gissa om detta var förbjudet på den tiden då katolska kyrkan i stort sett var allenarådande!

Leonardo vågade inte ens skriva ner sina iakttagelser och forskningsresultat på vanligt sätt utan gjorde texten spegelvänd så att ingen förhoppningsvis skulle kunna läsa den. Trots det så hotades han till livet för sin forskning och fick husarrest under långa tider. Om han inte haft turen att få skydd av några höga furstar, vilka var mest intresserade av hans militärtekniska uppfinningar och måleri då hade det gått illa för honom, det kan jag garantera.

Lars Vilks hade alltså helt rätt när han i Agenda bara lugnt kunde konstatera att Jan Guillou borde läsa på bättre innan han yttrar sig så tvärsäkert om konst.

Nu tillbaka efter en lång paus.

Hej

Jag har tagit mig en lång och välbehövlig "time out", som Mååna brukar säga.  Man blir ju lätt deprimerad över utvecklingen i Sverige och då behöver man något annat att tänka på ett tag. Jag känner många som gör likadant. Men under tiden har jag bland annat kollat hur man tolkar statistik i vissa sammanhang. Det finns ju lögner, förbannade lögner och statistik! 

Vi har bland annat studerat vad Lysenkoakademikern vid Göteborgs Universitet, Marie Demker, sysslar med år ut och år in. Marie Demker hör ju till en av svenska massmedias favoritakademiker. Vi har utnämnt henne till en typisk "Lysenkoakademiker" med hänsyftning till Josef Stalins favoritakademiker, Trofim Lysenko (1898 -1976). Denne beryktade man försåg nämligen Stalin med fullkomligt galna forskningsresultat, precis sådana resultat som diktatorn önskade sig, och han gjorde därmed en lysande, och icke minst blodig, karriär i Sovjetunionen. Han var alltså en av historiens största akademiska "rövslickare". 

Marie Demker arbetar målmedvetet i Lysenkos anda och förser varje år våra makthavare med politiskt korrekta forskningsresultat som rör invandring och invandringspolitik. I hennes fall handlar det framför allt om hennes s k forskning om svenskarnas inställning till flyktingar. Genom att år ut och år in förse våra politiker med manipulerade resultat har hon gjort en strålande akademisk karriär. Vi skall snart återkomma till det spännande ämnet. Det är viktigt inte minst inför valet i september. 

 

Fagert tal bakom den svenska Hjärnridån!

Med stor förvåning läste jag en artikel (SvD 2009-11-24) under rubriken ”Invandring smörjer ekonomin” skriven av handelsminister Ewa Björling ( Docent i medicin)  och nationalekonomen Andreas Hatzigeorgiou. Författarna påstår frankt att nu finns det starka belägg för att utlandsfödda förbättrar våra handelsrelationer med omvärlden. Och de hänvisar till en nylanserad studie som ”visar att invandring kan öka handeln mer än exempelvis lägre tullar”.  Utlandsfödda skulle, enligt författarna, besitta unika kunskaper om sina hemländer och därmed vara mer kapabla att göra affärer med dessa länder än vi svenskar. Slutsatsen är att en mer öppen invandringspolitik skulle vara ett överlägset verktyg för att öka vår handel runt om i världen, särskilt i Mellanöstern och Afrika.

Nu skall vi alltså börja tjäna storkovan på våra s k ”flyktingar” och ”flyktinganhöriga” , vilka tillsammans i mer än 25 år orsakat oss miljardförluster varje år. Bidragspolitikens nuvarande parasiter från Mellanöstern och Afrika, vilka hunnit bli åtskilliga hundratusen (varav många är analfabeter!), skall nu, som genom ett trollslag, förvandlas till duktiga affärsmän.  Och äntligen börja dra in storkovan till våra konkursmässiga kommuner, särskilt i Norrland. En fullkomligt lysande idé! Ewa Björling och hennes ”specialist” har nu äntligen börjat förstå hur slipstenen skall dras. Eller?

Nej, tyvärr är ingenting nytt under himmelen antingen idéerna kommer från höger eller vänster. Befolka Norrland-visan visar sig tyvärr vara ett rent plagiat. Sossarna har redan sjungit samma visa sedan länge. Lars Stjernqvist (då chef för det numera nedlagda Integrationsverket) och Hedi Bel Habib föreslog (DN 2001-03-14) att vi skulle skicka flyktinginvandrare till avfolkade norrlandskommuner. (Ulrika Messing förslog något liknande också. Hon var även oerhört glad över att flyktingkvinnorna födde så många barn till oss!) Arbetslösa invandrare från utomeuropeiska länder skulle ersätta de norrlänningar som tvingats flytta på grund av arbetslöshet. Stjernqvist et al påstod på fullt allvar att flyktingarna skulle kunna göra storaffärer med sina hemländer via nätet och därmed rädda dessa kommuner från sotdöden. Norrland skulle fyllas med ”nytt, friskt blod” , ja, så sa de faktiskt!

De gamla norrlänningarna, som tvingats flytta söderut för att kunna försörja sig, var tydligen inte av rätt blod. Eller var det ras, man tänkte på? Man beskrev nämligen dessa flyktingar i euforiska ordalag såsom så mycket finare och klyftigare än ursprungsbefolkningen. De hade framåtanda, nybyggaranda och unika kunskaper som skulle berika samhällena i Norrland och ge nytt hopp för framtiden. Det är precis vad Ewa Björling också hävdar nu!

Att det inte blivit som integrationsexperterna tänkt sig, det vet väl alla idag. Men den kunskapen har tydligen inte nått in i kanslihuset ännu. Bakom den svenska Hjärnridån har de politiska och massmediala makthavarna ständigt spridit ut nya luftslott och lögner av den här typen. Alla invandrarna har ju enligt DN.s ledare 2002-06-24 flytt från sina hemländer. Hur i all världen skall de då kunna göra affärer med dem och resa runt lite som de vill? Då är de ju inte flyktingar, som makthavarna ständigt påstår, utan "ekonomiska migranter", precis om FN har påpekat! Men så fort sådana uppgifter har kommit på tal så har de ansvariga makthavarna fördömt alla som tvivlat på eller vågat kritisera deras politik. Jag kommer osökt att tänka på den fascistoide socialdemokraten Pierre Schori som i Riksdagen krävde att alla som kritiserade deras invandringspolitik skulle ”kriminaliseras och jagas”. (Förlåt att jag upprepar detta så många gånger, men jag kan inte låta bli!) Sedan dess har sanningen blivit ännu mer satt ur spel och i dess ställe har lögnerna frodats. Lögnerna börjar alltid med förnekelsen. Och förnekelsen är censurens moder!

Låt mig upprepa, vad jag sagt i mitt förra inlägg, ty det kan inte nog poängteras: Bakom den svenska HJÄRNRIDÅN har åsiktsdiktatur, översitteri, osanningar, censur och förnekelse av fakta blivit legio. Där bakom har "en av Europas mest regeringstrogna journalistkårer" fortfarande total kontroll över vad som får sägas och inte sägas. I åravis har svenska journalister, med få undantag, tjänstvilligt uppträtt som nyttiga idioter. Det är bara tack vare nätet som vi idealister och kritiker kan ta oss igenom denna HJÄRNRIDÅ och säga sanningen. Slaget om åsikts- och yttrandefriheten sker nu på bloggarna. Därför tror jag att de politiskt korrekta tidningarna snart kommer att vara ett minne blott! Och få kommer att sörja dem!

 

. 

Populist = att ha hög svansföring?

Jag har länge observerat att svenska journalister per automatik använder begreppen ”högerpopulism”  och ”högerpopulist” som negativa slagord mot oliktänkande. Någon vänsterpopulism tycks däremot inte förekomma i deras vokabulär. Jag kollade upp när orden ”populism” och ”populist”  först började dyka upp i den politiska debatten. Och det visade sig, som jag befarat, att det skedde på 70-talet – under den stora mediala vänstervågen, den mediala tsunami som fortfarande dominerar svensk press.

Under mycket lång tid hade socialdemokratin styrt i de Skandinaviska länderna, ofta med hjälp av andra partier i mitten eller ännu mer till vänster. Under detta långa maktinnehav startades olika partier som var missnöjda med den röda dominansen.

I Danmark och Norge bildades Fremskrittspartier. I Danmark heter detta parti numera Dansk Folkeparti, men i Norge finns Fremskrittspartiet fortfarande kvar och är nästan lika stort som Socialdemokraterna. I Sverige gjorde Ny Demokrati ett försök att bryta den socialistiska hegemonin. Men nu är det framför allt Sverigedemokraterna som utmanar den politiskt korrekta makteliten.

Gemensamt för alla dessa missnöjespartier är att de velat ha en mer restriktiv invandringspolitik. Av den anledningen har de fått epitetet ”Högerpopulistiska” i våra massmedia, vilka sedan 1970-talet dominerats av journalister med vänstersympatier. Även ordet ”missnöjespartier” har blivit liktydigt med begreppet ”högerpopulistiska partier”.  Man tycks helt ha glömt att alla politiska partier varit missnöjespartier från början. Stämpeln ”högerpopulistisk parti” har per definition även tilldelats partier i andra länder av samma skäl som i Sverige. ”Högerpopulist” , ”rasist”  och ”islamofob” kopplas ofta samman idag när oliktänkande skall skämmas ut offentligt och löpa gatlopp i medierna.

Men ur historisk synpunkt är ordet ”populär”  (som populist kommer ifrån) ett mycket positivt begrepp. Det är tidigare relaterat till antikapitalistiska och socialistiska rörelser. De franska socialdemokraternas tidning hette t ex Le Populaire och den förbjöds av nazisterna 1940. 

Ordet populär betyder ju: allmänt omtyckt, folkkär, folklig, lättfattlig eller enkelt framställd.  Att popularisera betyder därför att man gör något begripligt för folket. Och ordet  popularitet betyder, folkgunst eller omtyckthet av folket. I USA bildade man The Populist Party (också kallat People´s Party) 1890. Det var ett parti som ville förstatliga järnvägarna och ha direktval till senaten – alltså ett slags socialdemokratiskt parti. Det uppgick 1896 i det Demokratiska Partiet, vilket sossarna i Sverige kallar för ”vårt amerikanska systerparti”.

Så slutsatsen av detta blir inte riktigt vad vänstern tänkt sig. Ty, när vänsterjournalisterna nu ständigt anklagar sina politiska motståndare för att vara populister så markerar de ju samtidigt att de själva är emot folket. Och det är precis vad deras motståndare alltid hävdat att de är! 

En vän till mig kunde inte finna ordet ”populist” i sin svenska ordlista. Men det var inte så konstigt eftersom den var från 1960-talet. Men han letade istället upp ordet i ett mer aktuellt, franskt lexikon och fick följande resultat. Här följer hela hans inlägg.

Populismens profeter

 

I en artikel i Trelleborgs Allehanda (TA) den 16/10 ondgör sig den politiske redaktören Mattias Karlsson över Sverigedemokraterna, vilka han kallar ”populismens profeter”. I artikeln nämner han ordet ”populism” inte mindre än sex gånger. Vad innebär då detta så värdeladdade ord?

Jag kollar med Svenska Akademiens Ordlista över svenska språket (min upplaga är från 1960-talet) och ordet populism finns inte där. Eftersom ordet är franskt så kollar jag med Dictionnaire Hachette och där finner jag ”ljuset”;

Populisme

1. (Hist.)  Ideologisk och politisk rysk rörelse från 1800-talets slut som har sitt ursprung i socialismen och den traditionella landsbygdskulturen.
2. (Hist.)  Ideologi för vissa politiska folkliga rörelser, men som förkastar klasskamp.
3. (Polit.) Politisk rörelse som förklarar sig som försvarare av folket mot kapitalet.
4. Litterär eller artistisk rörelse som vill representera den lilla människan.

Voila! Nu vet också Mattias Karlsson betydelsen av populism. Populism är alltså någonting mänskligt positivt och mitt råd till Mattias Karlsson är att när han angriper människor eller organisationer som har en avvikande uppfattning från PKA (den Politiska Korrekthetens Apostlar, ett uttryck som myntades av den numera avlidne TA krönikören Henry R. Leo) så vore det ju bra om han hade en mera ”populistisk” framtoning.

Ulf F. Bergstrom

Molitg –les- Bains

Tack Ulf!

Ja, nu hoppas jag att allla som kallas “populister” hädanefter skall sträcka på sig och och med hög svansföring vara stolta!

Ett litet tillägg från   http://en.wikipedia.org/wiki/Populism   kan vara intressant i sammanhanget:

Populism is a political discourse that juxtaposes "the people" with "the elites." Populism may comprise an ideology, a political philosophy or a mere type of discourse urging social and political system changes and/or a rhetorical style deployed by members of political or social movements. It is defined by the Cambridge dictionary as "political ideas and activities that are intended to represent ordinary people's needs and wishes" ^[1] 

”Minareterna är våra gevär”!

Det har varit folkomröstning i Schweiz när det gäller tillstånd för muslimer att bygga minareter runt sina moskéer. Det blev ett nej till minareter. Carl Bildt kallade detta för fördomar och fördömde folkomröstningen. Ja, han fördömde även folkomröstningar som demokratisk idé! Men Bildt är ju en känd förespråkare för att Turkiet, med sina 70 miljoner muslimer, skall bli ny medlem i EU. Trots att landet inte ens ligger i Europa.

Vad är då en minaret och vad representerar den i religiösa och politiska sammanhang? Jo, från minareterna skall en böneutropare kalla muslimerna till bön. Bönerna skall skrikas ut uppe i tornet för att höras vida omkring. Ty ingen skall komma undan att ”Allah är den ende Guden och Muhammed hans profet” och att alla skall underkasta sig den ende Gudens ord, vilka finns återgivna i Koranen. Tro det om ni vill, men Muhammed fick, enligt egen utsago (OBS! Inga vittnen!) texten till Koranen av ängeln Gabriel, som i sin tur fått den direkt från Allah själv. Från minareterna skall Allahs enda sanningar basuneras ut var fjärde timme dygnet runt, år ut och år in. Minareten är således en politisk-religiös maktsymbol av största betydelse i den muslimska världen. Därifrån bestämmer imamer och mullor att de troende skall visa sin underkastelse genom att vända sig mot Mecka,  falla på knä, lägga pannan mot marken och framföra sina böner. Denna politiska och religiösa indoktrinering är en livslång hjärntvätt som ingen kan undkomma. 

Numera, när böneutropen sköts via moderna högtalaranläggningar, är ljudnivån starkare och budskapen mer påträngande än någonsin. Men även om man hittills förbjudit offentliga böneutrop i de flesta västerländska länder, så är minareterna ändå viktiga som muslimska maktsymboler. De markerar på långt håll att här är vi och här tänker vi stanna. Detta är nu "Islams område" och det skall synas på långt håll.

När turkarna erövrade det kristna, bysantinska riket i slutet av 1400-talet lade de genast beslag på de kristna kyrkorna och gjorde om dem till moskéer. En av kristenhetens största och viktigaste katedraler, Hagia Sophia i Konstantinopel, fick då fyra jättelika minareter i hörnen. Och alla kristna symboler ersattes med muslimska slagord ur Koranen. Det skulle synas ordentligt att kristenheten lidit nederlag och att det var Islam som bestämde. Detta maktspråk pågår fortfarande. 

www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=151846

Då araberna i Allahs och profetens namn inledde deras våldsamma och framgångsrika erövring av stora landområden på 700-talet gjorde de inte bara om kyrkor och andra helgedomar till moskéer. Utan de lät även kristna slavar uppföra nya moskéer och palats åt sig i de erövrade områdena. Alla ursprungliga trosbekännare (kristna, buddhister, hinduer, zoroastrer m. fl) gjordes till andra rangens medborgare och förnedrades, förföljdes och förslavades. I stort sett alla stora byggnadsverk som de muslimska erövrarna i Spanien lät uppföra åt sig byggdes till exempel av kristna slavar. Denna billiga arbetskraft fick muslimerna tag på genom ständiga plundringståg i de kristna, norra delarna av landet. Den muslimska eliten har blivit vana vid att andra alltid jobbar åt dem. Det är faktiskt en av de främsta orsakerna till att den muslimska världen är så tekniskt och socialt efterbliven idag i jämförelse med Västerlandet och Fjärran Östern. Det hävdar t o m flera inflytelserika imamer, som vill ha en ändring.

Nästan alla stora, berömda byggnadsverk i den övriga muslimska världen, vilka oftast är moskéer med stora minareter, byggdes av slavar. De flesta slavarna i Mellersta Östern (Irak är ett bra exempel!) kom från Afrika. Muslimernas handel med svarta slavar har pågått i över tusen år och pågår faktiskt fortfarande i flera länder, särskilt i Sudan. ( Se: John Allembillah Azumah, THE LEGACY OF ARAB-ISLAM IN AFRICA. Oneworld Publications, Oxford 2001)

Den turkiske premiärministern Tayip Erdogan gav 1997 följande syn på vad en moské och dess minareter symboliserar inom Islam: "Moskéerna är våra baracker, kupolerna är våra hjälmar, minareterna våra gevär och de rätttrogna våra soldater”. 

kentekeroth.se/2009/05/28/klipp-pa-youtube 

 

Erdogans drömmoské! (bildkälla: http://hodja.wordpress.com)

Ett sådant krigiskt uttalande om kyrktorn hade varit helt otänkbart i den kristna världen. Men i den muslimska världen, där våld alltid varit en viktig ingrediens i den sociala tillvaron, ökade Erdogans popularitet markant och satte honom på världskartan som en av de främsta ledarna. Han visste hur slipstenen skulle dras för att tilltala de överbefolkade, muslimska massorna, vars yngre söner nu är på marsch mot Europa och dess hägrande rikedomar.

Islam betyder ”underkastelse”, glöm för all del inte det! Det är en skoningslös, politisk-religiös rörelse, som anser sig äga den enda rätta religionen. Och världsherravälde är dess yttersta mål, det får vi heller aldrig glömma! Västvärlden är deras nästa stora, fortfarande aningslösa, byte. Vi får inte heller glömma att Islam alltid spridits med våld, mord och förtryck. Ja, det finns faktiskt inte ett enda muslimskt land idag som inte erövrats med någon form av hot eller våld. I över tusen år försökte de erövra Europa med svärdet. Men idag har man insett att det inte går. Nu skall man istället göra det med hjälp överbefolkningen i de muslimska länderna. Huoari Boumidienne, tidigare diktator i Algeriet, sa redan i ett tal i FN 1974: "One day, millions of men will leave the Southern Hemisphere to go to the Northern Hemisphere. And they will not go there as friends. Because they will go there to conquer it. And they will conquer it with our sons. The wombs of our women will give us victory".  

www.afromeet.com/forum/70167-hommage----a--houari--boumedienne.php?p=5 

Och det är precis detta som sker just nu! 

Islam är således de facto ett stort hot mot den kristna världens sekulariserade fri- och rättigheter. Inte minst kvinnornas! Att förbjuda minareter i Schweiz är därför inget annat än ett uttryck för en befogad självbevarelsedrift. Vi borde egentligen gå ännu längre och förbjuda moskébyggen överhuvudtaget ända tills muslimerna tillåter religionsfrihet och att kristna kyrkor får byggas i de muslimska länderna. Det var precis det som folkomröstningen i Schweiz handlade om. Men idag förföljs och mördas kristna och deras kyrkor bränns ner på många platser. Man kan få uppgifter om detta nästan dagligen utan att det får någon nämnvärd uppmärksamhet i våra massmedia. Då är tydligen ”den globala solidariteten” och "religionsfriheten" långt borta.  "Mänskliga rättigheter" existerar inte i de muslimska diktaturerna. Det vet väl alla vid det här laget. Därför är det ganska skrattretande när islamister i Pakistan nu anser att den schweiziska folkomröstningen kränker deras mänskliga rättigheter. (www.information.dk/217013)

Carl Bildt, som nu så ivrigt pläderar för att Turkiet och andra muslimska länder skall väljas in i EU, borde verkligen läsa på sin historia lite bättre. Att tillåta folkomröstning om minareter har ingenting med ”fördomar” att göra. Det handlar snarare om självbevarelsedrift och är därför ett efterlängtat hälsotecken. Schweizarna har förstått att vi inte kan tillmötesgå alla muslimska krav i längden utan att det sker ömsesidigt. 

Håller Europa äntligen på att vakna upp ur sin långa, förlamande Törnrosasömn? 

Läs lite om olika europeiska tidningsredaktioners syn på minaretförbudet på:

http://www.signandsight.com/intodaysfeuilletons/1966.html 

Koran illustration

Den svenska HJÄRNRIDÅN och "De somaliska hästarna från Troja"

Två dagar efter det att jag publicerat inlägget ” Nu är det fritt fram för somalier” stod det under rubriken "Prejudicerande domar" i Sydsvenskan att ”nu är det lättare för somalier att få asyl i Sverige”. Och tidningen skrev att 275 somalier, som fått avslag på sina asylansökningar, uppmanas att söka på nytt. Skam den som ger sig! Och ”flyktingadvokaterna” får extra klirr i kassorna till julhandelns båtnad.

Under första halvåret i år fick 62 procent av somalierna asyl av Migrationsverket. "Nu lär den andelen stiga markant" skrev Sydsvenskan. Hittills i år har 3835 somalier sökt asyl i Sverige. De utgör en fjärdedel av alla asylsökande. Och fler strömmar in varje månad. De som söker asyl är enbart män och därefter lär deras stora familjer komma och "berika" vårt samhälle med sin närvaro. Vi kan alltså räkna med att vi snart får många tusen fler somalier att försörja med våra skatter, de skatter som redan nu är de högsta i världen! Hur skall detta sluta? Ställ frågan till våra riksdagsledamöter, vilka är mest generösa med skattepengar till somalier i hela världen!

Det blev mycket diskussioner på Radio P1 (2009-11-10) när det uppdagades att en somalisk ungdomsledare rekryterar somaliska ungdomar i Rinkeby för att delta i inbördeskriget i Somalia. Den ungdomsgård som den somaliske ledaren arbetat i har startats av moskén och tidigare fått stora bidrag av kommunen. Några s k "svenskar" har redan stupat i Somalia och ungdomsledaren är där just nu för att leda krigsoperationer mot regeringen. Han är framstående medlem i den starkt islamistiska rörelsen Al Shabab i Somalia. Mycket pengar till deras verksamhet i Somalia kommer från Sverige. Det är våra skattemedel, som arbetslösa somalier fått i socialbidrag. Svenska skattebetalare tvingas alltså att hålla inbördeskriget i Somalia vid liv! Det har vi gjort i tjugo år nu, med regeringarnas goda minne! Hur länge skall vi stå ut med det? Finns det ingen övre gräns för hur många somalier vi skall tvingas underhålla i Sverige? Och vilka dessutom i flera fall skaffat sig både en och två stora familjer i Sverige, som lever på vår bekostnad! Nej, usch, så får man inte säga i yttrandefrihetens namn, det är ju rasism och hets mot folkgrupp! Anmäl, anmäl! Eller får man kanske tala sanning bakom den svenska Hjärnridån, trots allt? Vad tror du?

I Sydsvenskan (2009-11-12) ondgör man sig samtidigt över att Vellinge kommun inte vill ta emot invandrarungdomar, huvudsakligen från Somalia, som smugglats in i Sverige, som ett slags Trojanska Hästar, av sina islamistiska krigarklaner. Dessa. ofta skäggiga, män i 18-20 års åldern, och nästan vuxna pojkar 17-års åldern, kallas generellt för "ensamkommande flyktingbarn". Det låter som om det var frågan om 4 - 5-åringar som flytt alldeles själva ända hit från Afrikas horn. Ack, så oskyldigt och fint det låter. Men det är i själva verket ett rent lurendrejeri. Ty, det är precis bakom denna typ av retorik som den svenska Hjärnridån driver sina bedrägerier. Förskönande omskrivningar och lögner skall nämligen hindra berättigade protester från den svenska allmänheten. Man undrar hur länge folk skall stå med denna sovjetiska hjärntvätt!

Nej, det moderata Vellinge gör helt rätt - ta inte emot ett enda s k "ensamkommande flyktingbarn"! Ty, alla dessa män och ungdomar, huvudsakligen från Somalia, har mycket medvetet smugglats hit av sina islamistiska krigarklaner. Likt gökungar med falska handlingar, har de till uppgift att öka på antalet somalier i Sverige och på så sätt komma åt vårt land och våra pengar - inget annat!

Det kommer snart att visa sig att dessa unga, somaliska män (vart har kvinnorna tagit vägen?), med deras våldsamma bakgrund och muslimska tillhörighet, är mycket farliga för vårt sekulära och demokratiska samhälle. Somalier anses nämligen generellt vara det mest svårintegrerade folket i den europeiska mångkulturalismens "Nya Sköna Värld". Och vem bär ansvaret för de problem som de kommer att ställa till med i framtiden?! Ingen, så vitt jag kan förstå, eftersom de politiker i Sverige som lockat hit dem, själva bestämt att de inte har något tjänstemannaansvar längre. Och ingen svensk, som får betala notan, har heller rätt att ens få se de utredningar som gjorts på Migrationsverket när det gäller dessa Trojanska Hästar. (Ja. du vet väl vad som hände med Troja när man släppte in den stora hästen?) All information om s k "flyktingar" och "ensamkommande flyktingbarn" är nämligen, som jag nämnt tidigare, hemligstämplad i 50 år! Våra generösa politiker har alltså fångat in oss i en riktig rävsax, som vi tyvärr inte längre kan komma helskinnade ur!

Jo, förresten, det finns ansvariga för denna ödesdigra utveckling. Det är du och jag och alla andra väljare som är de verkligt ansvariga! Ty, om alla vi "vanliga människor" fortsätter att rösta på de politiker som orsakat den havererade invandringspolitiken då blir det ingen förändring. Tvärtom, det blir bara värre och värre för vart år som går. Det är således ingen trevlig framtid som vi av ren lathet lämnar över till våra barn och barnbarn. Men det kan ju alla vi äldre, bekväma ”strutsar” skita i, som det numera heter på modern svenska. Det får bli barnens och barnbarnens problem. Eller?

Nu skall Malmö kommun tvinga på Vellinge en massa somalier, som Vellinge inte vill ha dit. Och på grund av motståndet kommer folket i Vellinge att bli lika mobbade som människorna i Sjöbo en gång blev. Folket i Sjöbo fick den demokratiska friheten att rösta om de skulle ta emot s k "flyktingar" eller ej. Det blev ett nej, förstås. Man kunde inte förvänta sig annat eftersom alla opinionsundersökningar visat att större delen av svenska folket varit emot den invandringspolitik som tvingats på dem.

Sjöbo kommun var dessutom en av de verkligt få kommunerna i Sverige som inte startat ett förlustbringande, kommunalt byggbolag när det begav sig. Kommunstyrelsen i Sjöbo var alltså mer ekonomiskt försiktig än i de flesta andra kommuner, vilka snabbt förbyggde sig och fick problem att hyra ut lägenheterna. Då såg sossarna sin chans att rädda de oansvariga kommunpamparna, varav de flesta förstås var sossar. Det kallades för ”Hela-Sverige-strategin”. Den gick ut på att staten skulle hyra de outhyrda lägenheterna och placera ut s k ”flyktingar” och deras familjer där. Genom att sprida ut "ekonomiska migranter" (generellt kallade för "flyktingar") över hela landet så skulle antalet inte märkas så mycket, trodde man. Och det, i sin tur, skulle minska främlingsfientligheten var det tänkt. Staten lovade att betala alla omkostnaderna för invandrarna i 3 år. Man garanterade att på den tiden skulle de hinna anpassa sig , få jobb och därefter gå med ren vinst för kommunerna. Det var räddningen, en skänk från ovan, för många kommunalpampar som levt över sina tillgångar. De gnuggade händerna av förtjusning och gick genast med på det generösa förslaget. Deras byggproblem var lösta. Åtminstone för tillfället. Men vad som hände sen det vet vi väl alla idag, eller hur?

Sjöbo kommun gick inte med på denna statliga bluff utan ville helst stå utanför. Det fanns ju ingen anledning att gå på bluffen eftersom man inte hade förbyggt sig på några bostäder och således inte hade några att hyra ut till statlig verksamhet. Då satte den svenska avundsjukan igång med stora artilleriet. ”Alla skall med”- var socialdemokraternas diktatoriska krav. Och ”en av världens mest regeringstrogna journalistkårer” hakade lydigt på som nyttiga idioter. Och en mobbning utan motstycke inleddes mot folket i Sjöbo, ivrigt uppbackat av avundsjuka politiker och politiskt korrekta akademiker. De sistnämnda har nu, som tack för hjälpen, gjort strålande karriärer på Malmö Högskola! Och sysslar nu med Malmös svåra integrationsproblem, som hittills slukat miljardbelopp!

Jag gissar att Vellinge kommun kommer att bli lika utsatt för förtal och mobbing som Sjöbo en gång blev. Och att vänstern, som alltid är så givmild och generös med andras pengar, segrar ännu en gång med journalistkårens hjälp.

Om inte Vellingeborna ger sig så kommer de att anklagas för att vara inhumana, barnfientliga, osolidariska, ogenerösa, högerpopulister, främlingsfientliga, rasister, nazister och t o m sverigedemokrater! Och säkert alla invektiv på en gång – ty den gamla valsen har vänstern lyckats bra med tidigare, så det går nog säkert den här gången också. ”Alla skall med” – ingen skall tro att de kan komma undan problemen med de "ensamkommande flyktingbarnen"!

Äntligen har vi fått det rika, moderata Vellinge på fall efter så många år, kan Ilmar Repalu och hans supporters nu belåtet konstatera. Nu skall Vellingeborna minsann också ” få ta sitt ansvar”. ”Den rika överklassen” i Vellinge kommun skall inte tro att dom kan komma undan Malmös ekonomiska förluster och svårartade integrationsproblem. Nej – alla skall få lida lika mycket som Malmöborna minsann. Annars blir ju lidandet orättvist. Och det går ju naturligtvis inte i Sverige, jämlikhetens paradis på jorden!

Och de enda som tjänar multum på denna lidandets och lögnens politik är islamisterna och folkmördarna i Somalia, vilka nu säkert dansar på bordet av förtjust förväntan!

Man skall inte kasta sten när man sitter i glashus!

I Sydsvenskan ( 2009-10-24 ) visade man på ledarsidan en otäck nidbild av Sverigedemokraternas unge partiledare Jimmie Åkesson. Han framställdes av karikatyrtecknaren Riber, marscherande med en brunsåsig svensk flagga, som en nazistisk brunskjorta från 30-talets Tyskland. Karikatyren var gjord med anledning av Jimmie Åkesson islamkritiska artikel i Aftonbladet. Men vad har den artikeln med nazism att göra? Hitler och nazisterna beundrade ju Islam och föraktade kristendomen! Det finns det mängder med belägg för. Jimmie Åkesson gjorde ju faktiskt tvärtom! Så, var finns egentligen logiken?

Samma dag som Sydsvenskan visade nidbilden av Jimmie Åkesson på ledarsidan så konstaterade en journalist från Sydsvenskan (P1), som sades vara expert på sverigedemokraterna, att de inte är nazister. Därför tyckte denne journalist illa om att man ideligen framställde sverigedemokraterna som nazister i den politiska debatten. Hur skall man ha det på Sydsvenskan egentligen? 

Men detta var inte första gången som man associerat sverigedemokraterna med nazister  i Sydsvenskan. Det är snarare regel än undantag att man gör det. Hur många gånger har inte Sydsvenskan t. ex upprepat att sverigedemokraterna har ”bruna rötter”? Senast var det Per T Ohlsson som gjorde det i sin söndagskrönika (2009-10-25). 

Men hur är det egentligen med de ”bruna rötterna” i verkligheten? När jag var liten så sa man ibland att ”Den som sa de han va de”. Det gjorde man bland annat när någon ihärdigt försökte tala illa om en annan person för att dölja att man själv var likadan. 

Så låt oss titta lite närmare på de ”bruna rötterna”!

Vet du varför man startade tidningen Expressen på 40-talet?

Jo, det var för att liberalerna ville ha en kvällstidning som motvikt till Aftonbladet.

Varför det, då? 

Jo, därför att Aftonbladet både före och under större delen av Andra Världskriget tog ställning för Tyskland och nazismen!

Snacka om ”bruna rötter”, eller hur?

Och om sanningen skall fram så tog Sydsvenskan nästan lika stark ställning för nazisterna som Aftonbladet gjorde.

Slutsats: 

Man skall inte kasta sten när man sitter i glashus! 

Glöm inte det Per T Ohlsson, med flera!

.  

Vet du vad "islamofobi" är?

Vet du vad islamofobi är?

 

 

”Ordkonstruktionen ”islamofobi” är en fälla lagd av islamister med avsikten att förhindra islamkritik”

Robert Radecker.

Nazisternas judeförföljelse missbrukas nu ständigt som slagträ så fort kritik mot Islam kommer på dagordningen. En språklig nykonstruktion ”islamofobi” har i det sammanhanget vunnit insteg i medierna och utnyttjas nu flitigt i den offentliga debatten av både muslimer, journalister och politiker. Allt oftare kopplas detta ord ihop med begreppen rasism och främlingsfientlighet. Vi har sett det i böcker och i massmedia under senare tid som ett  skällsord mot alla som är kritiska till Islam, särskilt då Sverigedemokraterna. Och det märkliga är att det är i huvudsak vänstern som anammat ordet mer än några andra. Men vad kommer ordet ifrån och varför har det fått ett sådant genomslag?

Den franske forskaren Caroline Fourest har undersökt saken och spårat det till radikala islamister. Hon har visat att det först dök upp när islamisterna använde det som vapen mot feministerna. Den berömde, amerikanske kvinnosaksaktivisten, Kate Millet, blev utskälld för att vara islamofob när hon uppmanade sina iranska medsystrar att neka bära slöja. Det hade alltså med motståndet mot iransk kvinnoapartheid att göra – att iranska kvinnor skall tvingas bära slöja i offentliga miljöer, skolor och andra institutioner samt att det skulle införas könsåtskillnad i simhallar o s v  De som protesterade emot att ayatollorna, i den teokratiska diktaturen Iran, upphöjt denna kvinnoapartheid till norm blev anklagade för att vara islamofober, d v s deras protester visade att de hade ett sjukligt förhållande till Islam. Begreppet har sedan dess spridit sig med vindens hastighet i radikala muslimska och vänsterinriktade kretsar, särskilt med hjälp av den kände islamisten Tariq Ramadan , en ”akademisk” muslim som bor i Schweiz, och som visat sig vara en riktig ulv i fårakläder. I många år var denne inkallad som expert på integrationsfrågor av flera aningslösa, europeiska regeringar. Ända tills han blev avslöjad som islamistisk strateg. Ramadan är numera portförbjuden i USA. Men han höjdes till skyarna i svenska media för inte så länge sedan. Sverige är verkligen unikt på många sätt!

Caroline Fourets visade hur begreppet snabbt spred sig politiskt bland islamistiska miljöer i Londons moskéer, särskilt under den s k Rushdie affären. Författaren Salman Rushdie blev kallad ”kriminell islamofob” och prästdiktatorn ayatolla Komeini i Iran hotade honom till livet genom en fatwa. Det vill säga, han gav alla muslimer fritt fram att skära halsen av Rushdie. Den som lyckas göra det får fritt inträde till paradiset. 

Nu har begreppet "islamofob" blivit ett allmänt retoriskt vapen som islamister använder generellt i sin kamp för att sprida antidemokratisk hatpropaganda mot allt västerländskt. Därför kallar den norske författarinnan Hege Storhaug bruket av begreppet ”islamofobi” för en klassisk, politisk härskarteknik i akt och mening att väcka starka känslor hos muslimer i allmänhet, och bland muslimska ungdomar i Väst i synnerhet. Hon citerar den kände somaliskfödde Ayan Hirsi Ali, tidigare parlamentsledamot i Holland, som skriver: ”Ingen debatt är mer explosiv, mer känslig, mer förvirrande och mer skrämmande än debatten om Islams framtid i Europa” 

En sådan "skrämmande"debatt har vi nyligen fått se prov på i den osakliga hatpropaganda som riktats mot Jimmie Åkesson på grund av hans artikel i Aftonbladet nyligen. Åkessons befogade oro och rädsla för Islam och islamismen blev genast betecknad som islamofobi och rasism. Och man framställer honom nu som en ren nazist med ”bruna rötter” d v s hans person kopplas till nazitidens Brunskjortor på 30-talet. Snacka om mobbing!

Följden är att hela det politiskt korrekta mediaetablissemanget i Sverige har låtit sig luras av islamisternas smarta retorik. Vi är nu alla per definition utnämnda till islamofober om vi vågar rikta minsta kritik mot Islam.  Och det är ingen hejd på hur lättstötta muslimer är. De börjar ställa krav på att yttrandefriheten skall avskaffas eller starkt begränsas när det gäller Islam. Och de har krävt att de som kritiserar Islam skall åtalas för hets mot folkgrupp. Precis som Islam och muslimer är en enda folkgrupp.

Men begreppet islamofobi har ingenting med hat till något speciellt folk att göra, såsom det nu framställs i våra politiskt korrekta media. Det är tvärtom ett aggressivt försvarsverktyg som används med framgång av islamister för att tysta all kritik av Islam. Men vi är väl inte totalt blinda? Iran är ju ett typexempel på vad islamister kan ställa till med när de fått den politiska makten. (Och det finns faktiskt ledande islamister i London som redan tagit ut segern i förskott och kallar Europa för ”Kalifatet Europa”!)

När muslimer och vänsterfolk (särskilt s k "autonoma" och AFA-aktivister) i Sverige samarbetar och sätter beteckningen islamofob på sina meningsmotståndare, då har de antagit islamisternas språkbruk och våldsbenägenhet. Därmed har vi all anledning att se upp. Sådant folk är inte att leka med när de visar sina rätta ansikten. Det har vi redan fått många bevis för under de senaste 20 årens våld, attentat och mord runt om i Europa och  i övriga världen. 

Så glöm inte vad "islamofobi" är! Antingen används detta islamistiska begrepp av aningslösa eller också av riktiga fulingar. Några mellanting finns inte!